Pluricentriska men inte symmetriska

Reuters ruta 6/12 2006

Representanter för språknämnder och akademier i alla EU-länder samlas numera en gång om året när EFNIL, Europeiska samarbetsorganisationen för nationella språkinstitutioner, har sitt möte. På mötet i Madrid för ett par veckor sedan var temat för konferensen så kallade pluricentriska språk, alltså språk som har officiell status i två eller flera länder. Till dem hör faktiskt en rätt stor del av språken i Europa, inte bara sådana som franskan och tyskan utan också nederländska, ungerska och naturligtvis svenska. Även finskan är ett pluricentriskt språk genom sin status som officiellt minoritetsspråk i Sverige med egen språkvård.

Värdlandets språk spanskan har en särställning genom att det är huvudspråk i så många länder utanför Europa, främst i Latinamerika. Det finns ett tjugotal språkakademier för spanska, och de samarbetar i ett nätverk. Men trots att spanska talas av mångfalt fler i Amerika än i Spanien gäller i princip samma sak som för de andra språken: det är i praktiken i moderlandet som normen bestäms. Språkformer som har låg status där de talas utanför moderlandet – t.ex. ungerska dialekter i Slovakien – har vanligen inte något inflytande på normen.

De olikheter som finns mellan olika områden där ett språk talas beskrivs i ordböcker och grammatikor som avvikelser från den språkform som talas i moderlandet och har högst status. Nederländska ord som används bara i Nederländerna men inte i Belgien får ingen markering, medan de som används bara i Belgien markeras som sådana.

Det här är naturligtvis fallet också i svenskan. I den mån ord som bara eller huvudsakligen används i finlandssvenskan tas upp i svenska ordböcker markeras de som finl., liksom skånska eller norrländska ord får markeringen prov. eller något liknande. Däremot förekommer det inte att ord som är typiska för Stockholm eller Uppsala kallas t.ex. centralsv.

Den allmänna meningen på konferensen var att man gärna kunde stärka de perifera språkvarieteternas ställning. Det har redan skett i fråga om nederländskan i Belgien, som samarbetar med nederländskan i Nederländerna inom Nederlandse Taalunie. Men förhållandet mellan franskan i Belgien eller Schweiz och franskan i Frankrike blir nog aldrig symmetriskt, och detsamma gäller t.ex. ungerskan i Slovakien.

Svenskan i Finland har förhållandevis få talare, men ändå har finlandssvenskan en rätt hög status också i Sverige. Den statusen kan vi behålla genom att undvika onödiga och störande avvikelser. Det nära samarbetet mellan ländernas språkvårdare gagnar svenskan i både Sverige och Finland.

Mikael Reuter