Ekonomi och hushållning

Reuters ruta 9/11 1990

”Vårt folkhushåll, som saknar konkurrenskraft och som är skuldsatt upp över öronen ...” talade centerns ordförande Esko Aho om häromdagen enligt en FNB-notis. ”Saneringen av nationalekonomin kräver enligt Ahos mening brett samarbete ...” sades det senare i samma notis.
Min fråga är: kan man tala om ett folkhushåll? Och kan man använda nationalekonomi i konkret mening som något som kan saneras?
Folklig nationalekonom

Teoretiskt sett kunde man kanske tänka sig att användningen av ordet ”folkhushåll” här är ett medvetet stilgrepp, att det är fråga om hela folkets hushåll precis som vi har våra privata hushåll, samtidigt som det ger vaga associationer till ”folkhemmet”. Men en sådan förklaring tror jag nog inte på själv. Det verkar alltför uppenbart att det i stället är en obetänkt slentrianöversättning av finskans kansantalous.

Ordet hushåll används ju dels om husligt arbete i hemmet, dels om en grupp av personer med (vanligen) gemensamt hem och gemensamt matlag – dvs. det man brukar kalla gemensamt hushåll. Sedan finns det ju också storhushåll av olika slag, varmed man vanligen avser personalmatsalar (med tillhörande kök) o.dyl.

Hushåll som omfattar en familj eller motsvarande kallas privata hushåll – inte ”hemhushåll” som man ofta ser som översättning av finskans kotitalous. Men vanligen räcker det bra med det enkla ordet hushåll. Att det i finskan krävs ett koti- som preciserande förled till det mångtydiga talous skall inte förleda oss att tro att vi alltid måste ha en motsvarande förled i det svenska ordet.

Men tillbaka till det icke existerande ordet ”folkhushåll”. Det som kan ha lekt skribenten i hågen är nämligen folkhushållning, ett ord som framför allt tidigare användes om skötseln av den gemensamma ekonomin. I Sverige fanns det t.ex. efter första världskriget något som hette Folkhushållningskommissionen. Men i det aktuella sammanhanget kan inte heller det ordet användas. Man kan inte gärna tala om att folkhushållningen saknar konkurrenskraft, däremot nog att den är ineffektiv.

Nationalekonomi är i sin tur i modern svenska en term som betecknar vetenskapen om det ekonomiska livet i större skala (fi. kansantaloustiede), i motsats till företagsekonomi (liiketaloustiede). Nationalekonomer motsvarar i stort sett det som ofta hos oss enligt finskt och engelskt mönster kallas ”ekonomister”.

Vad skall då kansantalous i den aktuella betydelsen kallas?

Det riktiga ordet enligt gängse terminologi är samhällsekonomi, enligt Svensk ordbok ”ett lands totala ekonomiska tillstånd”. Det är samhällsekonomin som kan vara sjuk och sakna konkurrenskraft, inte nationalekonomin eller folkhushållningen. Om man däremot kan säga att samhällsekonomin är skuldsatt upp över öronen är en annan sak; det är väl snarare landet eller samhället som är skuldsatt.

Slutligen ytterligare några ord om ekonomi och hushållning. Det senare har nämligen mer och mer börjat få betydelsen ’sparsam användning, återhållsam förbrukning’. Vi talar ju också om att hushålla med krafterna eller resurserna. Visserligen förekommer hushållning ännu framför allt som slutled i sammansättningar i betydelsen ’planmässig skötsel’, t.ex. i skogshushållning, men det är långt ifrån så vanligt i moderns svenska som det lätt blir vid översättning av finska ord på -talous. Metsätalous är för det mesta skogsbruk, puutarhatalous trädgårdsskötsel, kalatalous fiskeri osv.

Ett ordpar förtjänar särskilt omnämnande, nämligen energiekonomi och energihushållning. Energiekonomi avser den del av t.ex. samhällsekonomin eller ett företags ekonomi som gäller energiförsörjning och energianvändning (fi. energiatalous), medan energihushållning innebär effektiv och ändamålsenlig användning av energi närmast i energisparande syfte (energian taloudellinen käyttö).

Mikael Reuter