Överjordisk löptid äktare?

Reuters ruta 15/6 1990

Kan orden underjordisk och överjordisk användas rent konkret om sådant som befinner sig under respektive över markytan, eller är de reserverade för de betydelser som sammanhänger med himmel och helvete? I en tidningsnotis om en gruvbrand fanns följande meningar som ger åtminstone mig felaktiga associationer:
”Brandkåren lyckades i sista stund förhindra elden från att spridas till gruvans underjordiska delar, och tack vare detta kunde en storolycka undvikas.” --- ”Branden förstörde den överjordiska delen av det flera hundra meter långa transportbandet.”
Ett annat ord som stör mig är när man talar om ett låns löptid. Är det inte bara tikar och honkattor som har löptid?
Pedant

En mängd ord i vårt språk har två eller flera betydelser. Ofta är det fråga om att den rent konkreta betydelsen kompletteras med en mer eller mindre abstrakt överförd bemärkelse. Vi behöver bara tänka på möjligheterna att i överförd betydelse använda vanliga substantiv som stol, bord, fönster, tak, huvud, fot, hand, gren och rot eller adjektiv som grön, långrandig och brännmärkt. I vanliga fall noterar vi inte ens att det är fråga om något speciellt när vi talar om t.ex. professorsstol, farttak, brevhuvud, släktgren eller roten till det onda.

På samma sätt förhåller det sig med underjordisk och överjordisk. Deras grundbetydelse är den konkreta, och jag tror inte att det är många som reagerar på att man talar om t.ex. underjordiska gångar eller floder, även om vi har ordet underjordisk i två överförda betydelser (underjordisk motståndsrörelse, underjordiska väsen). Överjordisk är kanske mindre vanligt i den konkreta bemärkelsen, men visst går det bra att tala om t.ex. överjordiska vattenledningar.

En annan sak är sedan att det finns många som så starkt associerar orden till det himmelska och dess motsats att en viss försiktighet kan vara på sin plats. För att undvika sådana associationer kan man därför ta till omskrivningar med under marknivån, ovan jord osv. Men de leder ofta till mer krångliga formuleringar, och t.ex. i de citerade fallen skulle jag inte anse det behövligt att byta ut underjordisk och överjordisk mot några andra uttryck.

Vad löptid beträffar förhåller det sig nog så att det för en bankman omedelbart för tankarna till lån, medan hundägaren säkert tänker på den tid då tiken är löpsk. Bägge betydelserna är i varje fall helt etablerade och det finns ingen anledning att undvika någondera.

***

En intressant fråga är den om möjligheten att komparera vissa adjektiv eller egenskapsord. Jag tycker att vissa (ganska få) ord absolut inte borde få kompareras, t.ex. absolut, evig, unik, sann, fullkomlig, perfekt, äkta, helig. I en dagboksvers härförleden förekom frasen ”... nej ingenting kan vara uräktare”, och det må ursäktas som en licentia poetica, men annars är väl något antingen äkta eller inte äkta?
Skriftställare

Visst är det riktigt att många adjektiv är så absoluta till sin betydelse att de inte kan kompareras, åtminstone inte i princip. Är en företeelse unik så är den det – den kan inte vara mer eller mindre unik. Men som många andra språkliga regler har också denna sina undantag.

Vi kan se på orden äkta och sann. Det som är äkta är visserligen äkta och det som är sant är sant, och där förekommer inga grader. Men av två föremål som i och för sig är oäkta kan – enligt min språkkänsla – det ena vara lite mer äkta än det andra, och av två fantasifyllda historier kan den ena vara sannare än den andra.

Adjektiven fullkomlig och perfekt kan knappast användas i komparativ, men däremot nog i superlativ i vissa slags uttryck: det mest fullkomliga fiasko jag varit med om, det mest perfekta brott man kan tänka sig. Och helig kan i viss utsträckning användas både i komparativ och i superlativ. Enligt vårt sätt att se kan en ko inte anses vara heligare än ett människoliv, och i ett tempel kommer man till slut in i det heligaste heliga.

Genom att medvetet använda en komparativform som egentligen är omöjlig kan man skapa en speciell effekt. Vi är alla jämlika, men sedan Orwells dagar vet vi att vissa är jämlikare än andra.

Mikael Reuter