Flanera och defilera

Reuters ruta 15/1 1997

På den gamla goda tiden, när nöjen ännu kunde vara billiga och oskyldiga, hörde det till favoritnöjena bland vissa kategorier av Helsingfors invånare att på våren flanera på Esplanaden. Herrarna i vita kostymer och halmhatt svängde med sina spanskrör och damerna rörde sakta på sina parasoll, alltmedan bägge parter mer eller mindre obemärkt kastade sina blickar på varandra.

Att flanera är alltså att sakta vandra omkring, vanligen utan bestämda mål, och iaktta sin omgivning – företrädesvis i stadsmiljö där det rör sig andra likasinnade. För att det riktigt skall lyckas krävs det i allmänhet vackert väder och hygglig temperatur, och helst ett avstressat gott humör.

När det därför härförleden stod i bladet att tusentals svenskar har flanerat förbi prins Bertils kista var detta kanske inte riktigt det rätta uttrycket. Det som avsågs var att de sörjande människorna hade defilerat förbi prinsens kista – och det ordet användes naturligtvis i alla svenska medier.

Är då ordet defilera så ovanligt att det är okänt bland finlandssvenska journalister? Det verkar nästan så, att döma av vissa förfrågningar till svenska språkbyråns telefonrådgivning. Och faktum är att det, i synnerhet i den aktuella betydelsen, förekommer relativt sällan i dagens svenska. De flesta beläggen från senare år i svensk tidningstext gäller faktiskt den överförda betydelsen ’komma i mål som överlägsen segrare’: hon låg flera sekunder före sina medtävlare och kunde defilera in i mål.

Grundbetydelsen av defilera är ’marschera förbi (t.ex. en högt uppsatt person) som hedersbetygelse’, och i första hand brukar det användas om militära trupper. ”Tjugofem stupade Vapenbröder begravdes ännu högtidlig-are, med hären defilerande förbi i full stridsutrustning, under klagande toner från trumpeter och rikliga offer till gudarna”, sägs det i en text om Alexander den store. Men också folket kan visa sin vördnad och ta ett sista farväl genom att defilera förbi den avlidnes kista.

Ordet kommer från franskans défiler till file ’rad’, och är alltså besläktat med fil i betydelsen ’rad av bilar’.

Katafalk

Prins Bertils kista var vid begravningshögtidligheten insvept i en svensk örlogsflagga och placerad på en katafalk. Efter gudstjänsten fördes kistan på katafalkvagn till den kungliga begravningsplatsen i Haga.

Vad är då en katafalk? Jo, det är helt enkelt en upphöjd ställning för en likkista, och bör inte förväxlas med t.ex sarkofag som är en utsmyckad gravkista i sten eller metall.

Även om både katafalken och katakomberna (underjordiska begravningsplatser med gångar och uthuggna gravkammare) har med begravning att göra, är förleden kata- i de två orden uppenbarligen inte av samma ursprung, och har i ingen händelse något med död eller begravning att göra.

Mikael Reuter