Frukost i allsköns ro

Reuters ruta 16/7 1997

En läsare i Borgå undrar hur det kan komma sig att många finlandssvenskar talar om att äta frukost mellan 11 och 12, medan man i Sverige alltid med frukost avser morgonmål och kallar måltiden mitt på dagen lunch. Samtidigt konstaterar hon att man under hennes skoltid alltid talade om frukosttimme, aldrig om lunchrast.

Det är säkert riktigt att det fortfarande är en och annan i Finland som använder frukost i betydelsen lunch – det är ett av de många lätt ålderdomliga drag som vi har kvar i finlandssvenskan. Men vi är inte ensamma om det i Norden: också i Danmark spiser man frokost mitt på dagen, medan man i Norge spiser lunsj och i Sverige äter lunch.

Även i svenskan har frukost tidigare varit normalordet för den måltid man äter på förmiddagen eller mitt på dagen. När Runeberg skriver om en av den svenska litteraturens mest berömda frukostar, den som Sandels åt i allsköns ro i Pardala by, håller han sig alltså helt till den tidens svenska språkbruk.

Ändå vet vi ju att den frukosten var allt annat än ett morgonmål och att den pågick för fullt ännu efter klockan tolv. Bäst som Sandels och pastorn har smakat på forellen och smuttat på maderan och ska prova på en dåb av gås kommer det in ett ilbud och berättar att ryssarna inlett striden en timme för tidigt:
”Vårt ur var tolv, och vi följde det, men den ryska klockan är ett.”

Även om ordet lunch finns belagt i svenskan redan på 1850-talet var det åtminstone fram emot sekelskiftet frukost som var det allmänna ordet också i Sverige. T.ex. Strindberg talar konsekvent om frukost, inte lunch. ”Vill du, så äta vi gris på Grand Hotel i morgon frukost kl 11, då jag också får språka om vår stora affär!” skriver han i ett brev, och i en av romanerna ingår följande passus:
”Hon steg upp första dagen klockan 9 om morgonen och städade mannens rum. Därpå avskedade hon köksan och gick ut klockan 11 att handla. När mannen kom hem att äta frukost klockan 1, var maten icke i ordning. Det var pigans fel.”

I dagens svenska lever frukost i den här betydelsen kvar närmast i frukostrast, som fortfarande används i skolsammanhang, och framför allt i sillfrukost. I övrigt har man gått över till lunch, ursprungligen ett lånord från engelskan. Min uppfattning är att detta nog i hög grad gäller också i finlandssvenskan.

Ändrade måltidsvanor

Ordet frukost (frokoster) användes redan i fornsvenskan. Det kommer ursprungligen från det lågtyska vrokost (vro = tidig, jfr ty. früh) och har alltså från början avsett en måltid tidigt på dagen. Men normalt handlade det inte om morgonens första mål, utan om den måltid man åt efter ett första arbetspass, ofta väl vid 8–9-tiden. I takt med de ändrade arbetstiderna och måltidsvanorna sköts den sedan framåt.

Vi kan jämföra med middagen, som självfallet från början har ätits i stort sett mitt på dagen, som dagens andra större måltid efter frukosten. Också den har ju förskjutits, i själva verket långt mera, eftersom man normalt äter middag först mot kvällen. Den gamla betydelsen lever ändå kvar i vissa uttryck, t.ex. sova middag (vilket man väl oftast gör efter lunch, i den mån man kommer åt att göra det).

I dagens svenska har sedan frukosten återgått mer eller mindre till sin gamla tid på morgonen, men i motsats till vad fallet var i äldre tider äter vi den numera strax efter att vi har stigit upp. Ordet lunch (av vissa äldre finlandssvenskar uttalat lönsj liksom på norska) har lånats in för att fylla den lucka som uppstått i och med att middag används om den måltid som nuförtiden äts på kvällen.

Mikael Reuter