Kompetens i förändrad omvärld
Reuters ruta 5/3 1997
Det är inte bara Hufvudstadsbladets nye chefredaktör Erik Wahlström som har anledning att skriva om hur turbulent världen av i dag är, hur vi är tvungna att anpassa oss till de förändringar som sker och vilka krav detta ställer på oss. Läser vi analyser och framtidsplaner av olika slag är detta återkommande teman, vare sig det gäller företag, myndigheter eller organisationer. Då är det två frågor som ständigt återkommer: vikten av att förbereda sig på förändringar i omvärlden och behovet av ökad kompetens.
För oss som så ofta får informationen filtrerad genom finskan är det emellertid inte så säkert att det är just de uttrycken vi stöter på. Det finska ord som motsvarar omvärlden i sådana sammanhang är nämligen toimintaympäristö, och det som i finskan används för modeordet kompetens i denna bemärkelse är osaaminen.
Följaktligen får vi i översatta årsredovisningar, strategiska planer m.m. läsa om förändringar i ”verksamhetsomgivningen” eller möjligen ”verksamhetsbetingelserna” och om behovet av ökat ”kunnande”. Det senare ordet är det i och för sig inget fel på – det rekommenderas ju t.ex. som svensk motsvarighet till know-how – men just i den betydelse vi nu talar om är det kompetens som gäller. Och ”verksamhetsomgivning” är ett ord som nästan inte kunde vara något annat än en översättning från finskan.
Ingen hjälp av ordböcker
För en översättare är situationen inte lätt i fall som dessa. Ordet toimintaympäristö, som alltså har varit ett modeord redan i åtskilliga år, finns inte ens i den nyutkomna cd-romversionen av den finska basordboken, CD-Perussanakirja, för att inte tala om existerande finsk-svenska ordböcker. Förleden ”toiminta” beror väl på att det enkla ympäristö normalt används för det som vi på svenska kallar miljön, och förändringar i miljön är bara en del av förändringarna i omvärlden.
Det gäller alltså för översättare och journalister att aktivt följa språkutvecklingen på svenska genom att läsa texter från det område det är fråga om. Och som vanligt på sistone får jag konstatera att det enklaste sättet att hitta sådana texter är att ge sig ut och surfa på Internet.
En sökning på ”förändringar i” på webben ger flera hundra träffar, och redan efter ett halvt dussin försök hittade jag det första exemplet på förändringar i omvärlden. På köpet kom dessutom en försmak av kompetensen:
”... att förutse och tolka förändringar i omvärlden, ... att analysera företagets och de anställdas kompetens- och utvecklingsbehov.”
En preciserad sökning på just ”förändringar i omvärlden” ger sedan ett fyrtiotal träffar, och i och med det är man inne i just den typ av texter som man har nytta av i det här sammanhanget. Man får läsa om hur viktigt det är ”att översätta förändringar i omvärlden till krav på förmågor hos organisationen” och man får veta att ”Universitetet påverkas inte bara av förändringar i omvärlden. Det måste också utifrån egna värderingar styra sin egen utveckling och också påverka omvärlden.”
I samma texter hittar man mängder av exempel på kompetens och kompetensutveckling: ”Kompetensutveckling innebär i de flesta företag utbildning av individer.” ”Vilka kompetenser på avdelningsnivå är kritiska för att nå de uppsatta målen på den marknad man förväntar sig?” ”Vilka förändringar inom struktur, kultur eller individkompetens behövs för att få till stånd den önskade förändringen av avdelningens kompetens?”
Slutligen får man veta att begreppet redan håller på att bli föråldrat: ”Efter att kompetens varit ett begrepp på modet under slutet av 80-talet och början av 90-talet har nu, de senaste åren lärandet stått i fokus.” Och då är vi redan inne på det nya modebegreppet den lärande organisationen. Men det är en annan historia.
Mikael Reuter