Borde och torde

Reuters ruta 25/4 2001

En läsare har reagerat på användningen av borde i en artikel om idrott och alkohol. Där stod så här: ”Dricker man måttligt borde det inte göra någon skada alls. En portion alkohol per dag borde inte störa konditionen”. Borde det inte stå torde i stället för borde, undrar läsaren. Det handlar ju inte här om vad man borde göra.

Nej, så enkelt är det inte. Visserligen hade det varit helt korrekt också att skriva torde, men också borde går bra här. I t.ex. Nationalencyklopedins ordbok tas den här speciella användningen av verbet böra upp som en särskild betydelse: ”måste sannolikt (efter allt att döma) vara på ett visst sätt, leda till vissa resultat e.d.; i fråga om bedömning, antagande o.d. (syn. torde 1)”. Som exempel ges bl.a. ”han bör vara ganska mör vid det här laget”.

Det handlar alltså om olika sätt att uttrycka något talaren eller skribenten inte kan vara helt säker på men uppfattar som sannolikt. I stället för att modifiera påståendet med ord och uttryck som antagligen, sannolikt, av allt att döma, så vitt vi vet kan man alltså göra det med ett modalt verb som böra eller formen torde (som etymologiskt hör ihop med töras).

Min uppfattning är att borde används på det här sättet i synnerhet i nekande satser, precis som i exemplet i tidningsartikeln. Det borde inte vara något problem att hitta fler exempel på en sådan användning.

Det speciella med torde är ju att det verbet används nästan uteslutande i denna ena form, dvs. preteritum konjunktiv, även om det i enstaka fall och speciella uttryck förekommer också i presensformen tör (närmast i det stelnade uttrycket törhända som har sammansmultit till ett regelrätt adverbial).

En annan betydelse, eller snarare betydelsenyans, av torde är ’bör lämpligen’, närmast i olika uppmaningar: ”läsaren torde observera att …”, ”ni torde infinna er på kontoret i morgon kl. 10”. I synnerhet det senare exemplet har ju en klart byråkratisk prägel.

Den som har varit aktiv i olika föreningar och kanske framför allt kommunala organ torde också erinra sig en speciell användning av torde som framför allt tidigare förekom inför beslutsfattande. Efter att ordföranden hade redogjort för beslutsförslaget var hans eller hennes standardfraser ”Kan förslaget godkännas? Torde godkännas. Godkännes.” På det sättet används torde godkännas säkert ännu på vissa håll, även om det numera anses föråldrat. Bruket stärks säkert av det motsvarande finska uttrycket hyväksyttäneen.

Torde är alltså etymologiskt sett samma ord som töras eller tordas i betydelsen ’våga’: ”jag törs inte gå och doppa mig innan vattnet har blivit lite varmare”, ”han tordes knappast andas av rädsla för att bli upptäckt”, ”törs jag fråga om du kan hjälpa mig med en sak”. Som det sista exemplet visar används törs/tordes ofta i en lite svagare betydelse än våga.

Av någon anledning tycks det också vara så att törs och tordes används betydligt mer sällan i finlandssvenskan än i rikssvenskan.

Mikael Reuter