Siffror, nummer och signum

Reuters ruta 9/5 2001

Enligt en lag som trädde i kraft den 1 april i år ersätts de tidigare ”affärs- och samfundssignum” och ”handelsregisternummer” med en ny enhetlig beteckning kallad företags- och organisationsnummer (på finska yritys- ja yhteisötunnus). Som många läsare säkert minns ville de berörda myndigheterna att detta nummer skulle betecknas ”Y-signum” för att bättre motsvara den finska förkortningen Y-tunnus. Efter enhälligt motstånd mot den ”förkortningen” bland svenska översättare och språkexperter och ingrepp från bland annat svenska riksdagsgruppen blev beslutet i varje fall att den officiella svenska förkortningen skall vara FO-nummer utifrån den svenska benämningen.

Att benämningen i lagtexten har slutleden -nummer var ett väl övervägt val. I Sverige och Norge kallas motsvarande beteckning organisationsnummer, vilket kan jämföras med personnummer. Det senare heter visserligen i Finland personbeteckning, en term som ersatte det tidigare socialskyddssignum redan på 1970-talet. Ordet signum ville man i varje fall komma ifrån, eftersom det inte i normalt språkbruk används i denna betydelse (det förekommer bl.a. inom biblioteksklassificering och i en mer allmän betydelse av igenkänningstecken; Svensk ordbok ger exemplet ”mordet bar maffians omisskännliga signum”).

Vad kan det då bero på att man på finska talar om tunnus och inte numero, och att man därför också på svenska ville ha ett annat ord än nummer? Jo, det insåg jag när jag i en första presentation (som senare har rättats) läste att ”signumet består av sju nummer, bindestreck och kontrollnummer”. Det är ju så att finskans numero inte bara betyder ’nummer’ utan också – och kanske primärt – ’siffra’. Bland annat i statistiska sammanhang motsvaras ju numerot av siffror. Telefonnummer är visserligen på finska puhelinnumero, men t.ex. registernummer är officiellt rekisteritunnus, även om det i vardagslag ofta kallas rekisterinumero.

Vi har alltså här ett typiskt exempel på så kallade falska vänner. Finskans numero och svenskans nummer är inte samma sak, även om de i många fall sammanfaller. Ser vi det som semantiska fält kan vi säga att det finska numero motsvarar svenskans siffra och en del av betydelsen hos svenskans nummer, medan den andra betydelsen av nummer på finska motsvaras av tunnus. Saken kompliceras ytterligare av att tunnus i många andra fall motsvaras av signum, beteckning, kännetecken o.dyl.

Att översätta tunnus med nummer i de aktuella fallen innebär alltså inte att man tar sig några konstiga friheter – det kan ses som en helt normal och ordagrann översättning, även om t.ex. Stora finsk-svenska ordboken inte råkar ange nummer som ekvivalent till tunnus. Skulle vi i dag få en ny lagstiftning om det som nu kallas personbeteckning så skulle den termen med säkerhet ändras till personnummer som i de andra nordiska länderna.

Mikael Reuter