Bort med bort?

Reuters ruta 16/9 1993

Till de många lömska likheterna mellan finskan och svenskan hör orden pois och bort. För det mesta motsvarar de varandra, men det finns mängder av högfrekventa uttryck där pois inte kan översättas ordagrant med bort – åtminstone inte så länge vi håller oss till allmänt gångbar svenska. Att den direkta översättningen länge har varit vanlig i synnerhet i Helsingforssvenskt talspråk är sedan en annan sak.

”Kom bort därifrån” säger åtskilliga finlandssvenska föräldrar till sina barn som klättrar på ett farligt ställe eller roar sig med att smutsa ner sina kläder i en lervälling. Och så har man uppenbarligen sagt länge. ”Alldeles omöjlig är den vanliga finländska tillsägelsen resp. uppmaningen kom bort! (fin. tule pois! ---)”, skriver redan Hugo Bergroth i Finlandssvenska 1917. – Hans bedömning av uttrycket delas av dagens rikssvenskar, som ofta framhåller att det är främmande med en sådan kombination av komma och bort; man måste i stället säga t.ex. kom hit, kom nu så går vi, kom ner därifrån eller gå (bort) därifrån.

Men helt omöjlig är inte en kombination av komma och bort: av mina rikssvenska sagesmän kunde en tänka sig fraser av typen se nu till att komma bort från det där stället, medan en annan rentav nästan kunde tänka sig kom bort därifrån (men inte det enkla ”kom bort”). 

Gå bort

Också frasen gå bort används ofta i finlandssvenskan på ett sätt som är främmande för rikssvenskan. ”Här är tråkigt, vi går bort” säger man t.ex. inte normalt på rikssvenska, i synnerhet inte om tanken är att man skall gå hem. I stället kan man säga vi går härifrån, vi går vår väg eller vi går hem – och ingen av de fraserna är ju onaturlig i finlandssvenskan. I allmänsvenskt språkbruk avser gå bort i första hand ’gå hemifrån’, framför allt i uttrycket vi ska gå bort i kväll som innebär att man ska gå hem till någon (går man på restaurang säger man snarare vi ska gå ut i kväll). Dessutom används gå bort som bekant ofta som en eufemistisk omskrivning av dö. Slutligen finns det ju mängder av andra sammanhang där frasen kan uppträda, t.ex. han gick bort till fönstret.

Också vi går bort härifrån kan emellertid tänkas i speciella situationer, t.ex. om man befinner sig på en plats (främst utomhus) där det är mindre trevligt, och främst bara tänker på att man vill lämna det närmaste grannskapet.

Gemensamt för de hittills behandlade uttrycken och fraserna är ju att de är utpräglat talspråkliga och vardagliga. I sådant vardagligt talspråk kan vi gott tillåta oss vissa egenheter som avviker från rikssvenskt språkbruk. Jag tycker alltså att finlandssvenska föräldrar utan samvetsförebråelse kan fortsätta att säga ”kom bort därifrån”, om det är det uttrycket som känns naturligast.

När vi kommer in på mera formellt språkbruk, och framför allt skriven sakprosa, är det däremot skäl att vara mer återhållsam med provinsialismerna. I sådana fall tycker jag t.ex. att vi skall undvika det i allmänsvenskt språkbruk otänkbara uttrycket ”betala bort”. Säg – och skriv – alltså hon har betalat (hela) sin skuld, inte ”hon har betalat bort sin skuld”. Också ”sälja bort” kan vi vara återhållsamma med. I neutrala sammanhang säger man t.ex. jag har sålt mitt hus, vi har sålt (alla) våra aktier (utan ”bort”), även om det i vardaglig svenska går bra att säga t.ex. sälj bort hela rasket och gumman sålde bort sin enda ko.

Utelämna

Uttrycket lämna bort används i svenskan bara konkret, t.ex. om att lämna bort tvätt till ett tvätteri eller lämna bort sitt barn till ett fosterhem. Däremot bör vi inte använda det i betydelsen utelämna. Vi talar alltså om att utelämna en detalj i en redogörelse eller ett ord i en mening, inte ”lämna bort”. (Förväxla för övrigt inte utelämna och utlämna: man kan utlämna en brottsling till hans hemland och man kan känna sig övergiven och utlämnad till sig själv).

Slutligen vill jag nämna en relativt ny och klanderfri användning av bort, nämligen uttryck av typen vi måste bygga bort bostadsbristen.

Mikael Reuter