Rehabilitering och habilitering

Reuters ruta 15/4 1993

En läsare har förundrat sig över det nya ordet habilitering som ofta används i sammanhang där man tidigare skulle ha väntat sig rehabilitering. Är habilitering en kortform av rehabilitering, och håller det på att tränga ut detta ord?

Ordet habilitering har börjat användas i den nya betydelsen ’anpassning (av handikappade) till ett normalt (arbets)liv’ sedan början av 1970-talet, i svenskan liksom i danskan och norskan. Det är inte fråga om någon förkortad form av ordet rehabilitering, utan snarare om ett slags logisk rekonstruktion med utgångspunkt i det ordet.

Rehabilitering har sedan 1950-talet använts om återanpassning av en genom sjukdom, olycksfall eller krigsskada arbetsoförmögen person till arbetslivet. Partikeln re- står ju för betydelsen ’åter’ (jfr t.ex. reflektera ’återspegla’, rekonstruera ’konstruera på nytt’, repatriera ’återföra till fosterlandet’), och i och med att rehabilitera användes om återanpassning av tidigare friska personer, var det rätt naturligt att ta i bruk habilitera för att beskriva motsvarande verksamhet i syfte att anpassa personer med medfött handikapp för ett normalt liv – i deras fall är det ju inte fråga om återanpassning.

Habilitering används alltså i första hand om den arbetsträning m.m. som gäller barn och ungdomar med medfödda handikapp. När vi talar om krigsinvalider och andra ursprungligen friska personer är normalordet fortfarande rehabilitering.

Stammen i habilitera går tillbaka på det latinska ordet habilis med betydelsen ’lämplig, skicklig’, i sin tur bildat till habere ’ha’. Det svenska habil har ursprungligen samma betydelse, men det har numera fått en något nedsättande bibetydelse av ’föga nyskapande’: han är en habil porträttör men ingen stor konstnär.

Verbet habilitera förekommer sedan gammalt i uttrycket habilitera sig med betydelsen ’visa sig skicklig; göra sig kompetent’. Rehabilitera har i sin tur också den äldre betydelsen ’ge upprättelse åt’. En avsatt politiker kan t.ex. senare komma att rehabiliteras.

Jag får en hel del läsarbrev med frågor som jag har behandlat tidigare. För att undvika onödig upprepning hänvisar jag till boken Reuters rutor som innehåller en stor del av vad jag tidigare har skrivit om ord, ordbetydelse och ordanvändning. Där kan t.ex. de läsare som skriver om hoppeligen och de egna få svar på sina frågor.

Mikael Reuter