Formsaker

Reuters ruta 2/12 1993

Skall man skriva Bifogat sänder jag den utlovade boken eller Bifogad sänder jag den utlovade boken? Och heter det Bifogade bok innehåller uppgifter om ... eller Bifogad bok innehåller ...?

De frågorna ställer en frågeställare vars öra uppenbarligen klart säger att det skall vara Bifogat sänder jag ... respektive bifogade bok, samtidigt som hennes diskussionspartner och eventuellt också hennes logiska sinne får henne att tvivla på sin språkkänsla.

Det här är ett av de (tyvärr ganska många) fall där man inte får någon hjälp av Svensk handordbok, som ju borde ge svar just på sådana konstruktionsfrågor. Däremot innehåller Svensk ordbok exempelfrasen ”beträffande priser, se bifogade förteckning”. Brevskrivaren kan alltså lugnt lita på sitt öra, och det gäller faktiskt båda uttrycken.

Att man skriver bifogat sänder jag, också när det är fråga om ett en-ord som bok eller förteckning eller ett ord i pluralis, beror på att bifogat här inte ses som en direkt bestämning till det som sänds, utan snarare är att betrakta som ett adverb (och alltså svarar på frågan ”hur sänder jag boken”).

Ett liknande fall är konstruktioner som årets vinst är stor jämfört med fjolårets. Där betyder ju jämfört med ungefär detsamma som i jämförelse med eller när man jämför den med, och jämfört är alltså inte en bestämning till vinst. (En annan sak är att man också kan säga årets vinst är stor jämförd med fjolårets, och i det fallet är den ena vinsten faktiskt jämförd med den andra.)

Uttrycket bifogade bok, bifogade förteckning är en typiskt skriftspråklig konstruktion, som i ledigare språk ersätts med den bifogade boken. Konstruktionen är i sig inte är så ovanlig, men uttrycket har ganska få paralleller med andra verb än bifoga. En sådan parallell är i varje fall uttryck med nämnda/nämnde: nämnda bok, nämnda bolag, nämnde herre. Uttrycken har bestämd betydelse, och det är helt klart att man inte kan tänka sig ”bifogad bok” eller ”nämnt bolag” i ett sammanhang som detta. 

Godare viner till lägre priser

En annan frågeställare undrar över former som priserna och vinerna, som ju strider mot regeln att ett-ord på konsonant saknar pluraländelse och får ändelsen -en i bestämd form pluralis (ett träd, två träd, träden).

Vad gäller pluralis av pris är tendensen mycket klar i modern svenska: i betydelsen ’hinta’ är den överlägset vanligaste pluralböjningen den oregelbundna priser, priserna (jfr citatet ur Svensk ordbok ovan), medan de regelbundna formerna pris, prisen främst används när ordet har betydelsen ’palkinto’.

Att vi talar om goda viner sammanhänger med att den pluralböjningen används i vissa fall när vi talar om olika sorter av något – jfr garner, tyger och teer.

Mikael Reuter