Se upp med nästa
Reuters ruta 11/11 1993
Det enkla lilla ordet nästa kan vara mer förrädiskt än många anar när vi använder det i tidssammanhang. Orsaken är att det används och uppfattas så olika av olika personer – delvis beroende på var de kommer ifrån, men säkert ofta också helt individuellt. För att undvika missförstånd bör vi därför använda nästa med en viss försiktighet och vid behov alltid precisera vad vi menar.
Rent allmänt tycks det finnas en skiljelinje mellan svenskan i Sverige och svenskan i Finland. Ju mer påverkade vi är av användningen av ensi i finskan, desto mer tenderar vi att på motsvarande sätt använda nästa om något relativt nära förestående.
Jag har själv upplevt två typiska missförstånd med nästa. I det ena fallet var det en man med finska som modersmål som en måndag – på felfri svenska – talade om något som skulle vara klart ”nästa onsdag”. Jag uppfattade det som onsdagen veckan därpå, men han hade avsett detsamma som ”i övermorgon”. Ingen skada skedde den gången, men en annan gång kan det vara fråga om viktiga saker.
I det andra fallet var det jag själv som hade ett finländskt perspektiv i ett samtal med ett par rikssvenska kolleger. Det var i början av februari, och jag talade om något som skulle ske ”nästa höst”, dvs. hösten samma år, som jag uppfattade det. Bägge mina kolleger utgick emellertid från att det gällde hösten nästa år – annars borde jag enligt deras språkkänsla ha sagt i höst.
Tumregeln är nästan ett varv
Framför allt när det gäller årstider och veckodagar är tumregeln åtminstone i rikssvenskan att det skall vara praktiskt taget ett ”varv”, alltså ett år respektive en vecka, kvar till den aktuella tidpunkten om man skall kunna använda nästa. Om man däremellan passerar årsskiftet respektive veckohelgen kan avståndet dock vara något kortare. Nästa sommar är väl för de flesta (också i Sverige) sommaren 1994, och nästa tisdag detsamma som tisdag nästa vecka. Men genast efter årsskiftet kan t.o.m. nästa höst tolkas på två sätt, och en måndag är det osannolikt att nästa fredag infaller samma vecka.
Det är omöjligt att ge några exakta gränser för när det är ”rätt” att använda nästa. Det är helt enkelt så att det uppfattas olika av olika personer med svenska som modersmål, och det får vi leva med – och se upp för.
Som lyssnare är det säkrast att alltid be om en precisering när någon talar om t.ex. nästa vår, om det inte är helt otvetydigt vad som avses.
Som talare har vi skäl att använda andra uttryck när vi avser en relativt nära förestående tid. I fråga om veckodagar är ett otvetydigt sätt att använda konstruktioner med på + veckodagen i obestämd form, t.ex. på måndag (inte ”i måndag”). Enbart finlandssvenskt och föga rekommendabelt är det lite byråkratiskt ljudande ”inkommande måndag” (ursprungligen en kontamination mellan kommande och instundande). Konstruktioner med på + bestämd form (på måndagen) syftar vanligen på förfluten tid (= i måndags), t.ex. i nyhetsrapportering.
När det gäller årstider och helger används i både om pågående och närmast kommande tid: i höst, i vår, i jul.
Också om vi använder nästa rätt enligt de här tumreglerna är det bäst att vi garderar oss, eftersom vi aldrig vet hur lyssnarna uppfattar det. Det är skäl att alltid precisera med datum eller årtal om det finns en minsta risk för missförstånd.
Mikael Reuter