Kabinett och kamurkor

Reuters ruta 31/3 1999

Vem har inte någon gång i goda vänners lag eller i samband med allvarliga förhandlingar ätit lunch i ett kabinett på en restaurang? Och hur många äldre helsingforsare har inte förvarat maten i kalla kontoret och ställt in diverse prylar i någon kamurka i sin våning?

Att beställa ett kabinett på en restaurang går säkert bra i praktiskt taget hela Finland, men redan när vi börjar tala om ”kallkontor” ställer sig bra många finlandssvenskar frågande, och ”kamurkor” talar väl bara de äldsta generationerna om nu längre.

De flesta finlandssvenskar är antagligen saligt omedvetna om att man med största sannolikhet blir missförstådd eller i bästa fall inte alls förstådd om man med rikssvenskar talar om ett kabinett på en restaurang.

Ett kabinett är enligt allmänsvenskt språkbruk antingen ett litet rum i en förnämare våning eller – vilket i dag är den dominerande betydelsen – en regering eller den inre kretsen inom en regering.

I det senare fallet används ordet främst om utländska förhållanden. Nationalencyklopedins ordbok ger som exempel på den förra betydelsen ”Madame tar emot i gula kabinettet”, och i en tidningsartikel kunde man läsa om ett hemligt kabinett som Peter den Store hade i sitt residens och där han förvarade konstiga föremål av olika slag.

I betydelsen regering förknippas kabinett ofta med regeringschefens namn: kabinettet Netanyahu. Det kan också användas om grupper av personer kring någon annan än en regeringschef, t.ex. EU-kommissionären Anita Gradins kabinett.

En numera mindre bruklig betydelse av kabinett är toalett. Någon enstaka gång kan man i varje fall fortfarande stöta på den, kanske numera främst i mer skämtsam ton. En tidning hade t.ex. gett sig ut på stan i Stockholm för att undersöka de allmänna toaletterna, och kunde konstatera ”Men vi fann också kabinett som var fräscha och välskötta och med trevlig personal. Där betalar man gärna den stipulerade avgiften på två kronor.”

Det som vi i Finland kallar ett kabinett på en restaurang är däremot enligt sverigesvenskt språkbruk ett enskilt rum. Det kan vara bra att veta när man har gäster från Sverige, så deras tankar inte går i fel riktning.

Kallkontor och vindskontor

I mitt barndomshem var ”kalla kontoret” normaluttrycket för skafferiet, det skåp i köket som hade en ventil ut och därigenom var svalare än andra skåp åtminstone vintertid. Det uttrycket har väl aldrig varit allmänt finlandssvenskt, utan närmast helsingforsiskt. Nu börjar det väl försvinna ur bruk också i Helsingfors, inte minst för att kyl- och svalskåpen gör skafferierna överflödiga.

Länge har jag också levt i tron att det också var en finlandism att kalla skrubbarna på vinden och i källaren vindskontor och källarkontor – ord som min ålandsbördiga hustru har funnit totalt främmande. Men det visar sig att orden är fullt gångbara i modern rikssvenska: de tas upp som exempel på specialbetydelsen ”större förvaringsutrymme” av kontor i Nationalencyklopedins ordbok, och de har enligt NEO använts sedan 1600-talet. Också i svenska tidningstexter av i dag hittar man både vindskontor och källarkontor.

Kamurka

I serien mindre rum eller utrymmen vill jag slutligen ta upp kamurka, som i vardaglig Helsingforssvenska används om garderober, vrår och skrymslen av olika slag där man kan stuva undan ett och annat som man vill slippa ha i sin åsyn. Ordet kommer från ryskan.

Mikael Reuter