Riksdagsledamöter på riksmöte

Reuters ruta 23/6 1999

Finlands nya grundlag är nu stadfäst, åttio år efter att den ännu gällande regeringsformen av 1919 antogs av lantdagen. Med ett sådant tidsperspektiv inser man vikten av att också den språkliga utformningen av grundlagen skall fylla höga krav så att texten tål läsas ännu långt in på 2000-talet. Faktum är också att det har lagts ned mycket arbete på den svenska versionen av grundlagen, och texten har redan fått beröm också i Sverige. Till det bidrar förstås mest meningsbyggnad och stil, men också ordvalet spelar en roll. Här skall jag bara ta upp några av de viktigaste nya termer och uttryck som används.

Först av allt har vi själva namnet på lagen, Finlands grundlag. Finland har än så länge flera grundlagar, av vilka den viktigaste är regeringsformen. Nu slås de alltså samman, och den traditionsrika benämningen regeringsform blir historisk.

Riksdagsmän blir ledamöter

Det finska ordet kansanedustaja (’folkrepresentant’) är ju könsneutralt, men på svenska har vi hittills i vår lagstiftning talat om riksdagsmän oberoende av kön. Det könsneutrala riksdagsledamot, som sedan länge har använts i svensk lagstiftning, har visserligen kunnat användas i mindre formella sammanhang också hos oss, men det är först i och med den nya grundlagen som det får officiell status. Samtidigt får vi en parallell till det kommunala: också kommunfullmäktige har ju ledamöter.

Självfallet försvinner inte det gamla ordet riksdagsman med detta. Manliga – och för all del också kvinnliga – riksdagsledamöter kan bra fortsätta att kalla sig riksdagsmän om de vill, men den titeln är då inofficiell på samma sätt som riksdagsledamot har varit det hittills.

En parallell till det kommunala är också att ledamöterna har ersättare, inte längre suppleanter (på finska varaedustaja). Också i det avseendet följs terminologin i Sverige.

Det är för övrigt inte bara i fråga om ordet riksdagsledamot som den nya grundlagen strävar efter att vara könsneutral. Bl.a. används där konsekvent han eller hon när det behövs ett personligt pronomen, som t.ex. i följande passus om om republikens president: ”När presidenten tillträder sitt ämbete skall han eller hon inför riksdagen avge följande högtidliga försäkran”.

Riksmöte

På finska har man redan tidigare skilt mellan den valda församlingen, eduskunta, och det i praktiken årslånga möte som den årligen sammanträder till, valtiopäivät. I Finland har båda hittills på svenska kallats riksdag, men nu införs enligt mönster från Sverige ordet riksmöte. När lagen träder i kraft i mars nästa år är riksdagen alltså samlad till det nya årtusendets första riksmöte. Finansutskottet behandlar statsfinanserna

Där den gamla regeringsformen talar om statshushållningen talar den nya grundlagen om statsfinanserna (valtiontalous), och de behandlas i riksdagen av finansutskottet (valtiovarainvaliokunta), tidigare statsutskottet (av den gamla benämningen på budgeten, ”inkomst- och utgiftsstat”). Här får vi alltså en direkt och logisk parallell till finansministeriet.

Förleden stats- har försvunnit också i ett annat ord. Finlandismen ”statsfördrag” (valtiosopimus) har blivit rätt och slätt fördrag, eftersom det uttryckligen är detta ord som används om avtal mellan stater.

Farväl justitiekanslersadjointen

Alla listor över finlandismer brukar uppta ordet justitiekanslersadjoint, men hur fin den titeln än är så får den nu vika för biträdande justitiekansler.

En annan arkaism som får stryka på foten är ordet enahanda i paragrafen om de språkliga rättigheterna. Det allmänna skall nu tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika, inte ”enahanda”, grunder. I modern svenska har enahanda betydelsen ’tröttande enformig’.

I språkparagrafen, som i övrigt är oförändrad sedan ändringen 1995, har vidare zigenare ändrats till romer, enligt önskemål från zigenarnas representanter. Också i lagstiftningen i Sverige verkar man nu gå över till att tala om romer.

Avslutningsvis vill jag rekommendera alla att ta sig en titt på grundlagen. Den finns på webben bland statens författningsdata.

Mikael Reuter