Natos överlägsenheten?

Reuters ruta 7/7 1999

En läsare (och säkert många andra) har lagt märke till att man numera rätt ofta i tidningen stöter på substantiv i bestämd form i stället för obestämd, bl.a. efter genitiv: ”Teaterns egen finansieringsandelen”, ”Natos överlägsenheten i luften”, ”riksdagens tillbyggnaden” och ”Ahtisaaris fredsplanen” är några exempel. Själv kan jag bidra med ett exempel där det inte är fråga om genitiv: ”att våldsunderhållning inte är en antagen orsaken till ökad våldsbrottslighet”.

Innebär detta då att skribenterna inte känner till när man skall använda bestämd respektive obestämd form i svenskan, och kanske rentav att systemet håller att luckras upp i finlandssvenskan?

Svaret på den frågan är nog ett klart nej. Jag är övertygad om att journalister och andra skribenter med svenska som modersmål inte vare sig skriver eller talar på det här sättet. Orsaken till de här felen måste alltså sökas på annat håll.

Det som det alldeles uppenbart är fråga om är en ny sorts fel som har börjat dyka upp under de senaste tio till femton åren, nämligen fel som uppstår när man ändrar i en text på dator. Har man lite för bråttom är det lätt hänt att man ändrar på ett ställe, och inte lägger märke till att ändringen kräver ytterligare språklig redigering.

Vi får alltså utgå ifrån att skribenten från början har skrivit t.ex. den egna finansieringsandelen, överlägsenheten i luften, den planerade tillbyggnaden, den troliga orsaken osv., och sedan bestämt sig för att precisera det hela genom att ändra ”den egna” till ”teaterns egen”, lägga till ”Natos”, ändra ”den troliga” till ”en antagen” osv., utan att tänka på att det samtidigt krävs en ändring av bestämd till obestämd form.

Det enda råd man kan ge skribenterna är därför: läs noga igenom din text innan den går vidare!

Kalles bastun

En annan sak är sedan att det i de flesta finlandssvenska dialekter – liksom i vissa nordsvenska och gotländska dialekter – är möjligt att använda bestämd form efter genitiv: ”Kalles bastun” och ”Eriks hästen”. I flera finlandssvenska dialekter går det till och med att kombinera detta med bestämd artikel: ”Eriks han ten stora hästn” (i olika dialektala varianter). Øystein Alexander Vangsnes från Bergen har skrivit en intressant artikel om sådana konstruktioner i finlandssvenska dialekter i Språkbruk 1/1999.

Ett exempel på en sådan ”dialektal” konstruktion har vi för övrigt i ett gatunamn i Helsingfors, nämligen Munksnäs allén. Enligt standardsvensk norm borde det ju vara antingen Munksnäs allé eller Munksnäsallén. Ute i skärgården finns det många andra motsvarande ortnamn, t.ex. Kökars fjärden.

Men ”Ahtisaaris fredsplanen” är nog inte ett tecken på att journalisten i fråga har dialektal bakgrund – det är jag tämligen säker på.

Mikael Reuter