Skäl att se upp?
Reuters ruta 6/8 2003
Det råder ingen som helst tvekan om att konstruktionen ”vara skäl att” (t.ex. ”det är skäl att kontrollera det här i en ordbok”) är företrädesvis finlandssvensk. Bland flera tusen belägg på webben härstammar bara några tiotal från texter skrivna i Sverige. Lika klart är att konstruktionen är mycket frekvent i finlandssvenskan och att knappast någon finlandssvensk är medveten om att den nästan inte alls förekommer i Sverige. Själv har jag under årens lopp skrivit ”det är skäl att” eller ”det kan vara skäl att” hundratals gånger i mina språkspalter. Varken Stora finsk-svenska ordboken, Finlandssvensk ordbok eller Svefix varnar för konstruktionen.
De flesta av mina kolleger i Sverige svarar på direkt förfrågan att konstruktionen ”det är skäl att” verkar främmande och att man i Sverige säger och skriver ”det finns skäl att”. Ändå känner jag mig tveksam på den punkten. Med uttrycket ”det finns skäl att” framhäver man själva skälen på ett mer konkret sätt, ungefär som när man säger ”det föreligger skäl att”. Det motsvarar alltså inte helt det som vi avser då vi t.ex. skriver ”det är skäl att vara extra försiktig med elden när det är så torrt som nu”.
Den (huvudsakligen) finlandssvenska konstruktionen stöds ju av motsvarande finska uttryck, ”on syytä”. Är det alltså fråga om ett översättningslån?
Det är möjligt, men det är inte helt säkert. Man hittar som sagt enstaka belägg i Sverige, och i Östergrens Nusvensk ordbok (från förra hälften av 1900-talet) finns ett par närliggande exempel.
Ännu mer intressant är att ingen mindre än Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare Sture Allén i en nyligen publicerad artikel skriver ”Det är skäl att vara noga”. Som svar på min fråga har han senare meddelat att han i olika kontexter kan tänka sig att använda både ”det finns skäl att” och ”det är skäl att”, och han menar liksom jag att ”det är skäl att” ligger närmare till hands när innebörden ligger nära ’det är motiverat att’ och man inte så klart har själva skälen i åtanke.
Bland de få andra belägg på ”vara skäl att” som jag har hittat i rikssvenska källor finns också andra som härstammar från auktoritativt håll. I instruktionerna för webbversionen av Svenska Akademiens ordbok står det t.ex. ”Eftersom flera artiklar är närmare hundra år gamla --- kan det också vara skäl att använda ålderdomlig stavning vid sökning av ord som förekommer tidigt i alfabetet”, och i en text på Kungliga tekniska högskolans webbplats framhålls att ”i det här sammanhanget kan det också vara skäl att påminna om att det är förbjudet att ” Andra exempel finns t.ex. på Sveriges riksdags och Svenska bibelsällskapets sidor.
Borde vi då undvika konstruktionen ”vara skäl att” för att den är så sällsynt i Sverige? Det är svårt att säga. Det finns naturligtvis skäl som talar emot den, men ändå tycker jag inte det är skäl att döma ut den. I finlandssvenskt språkbruk verkar den fylla ett klart behov, även om man alldeles uppenbart klarar sig utan den i sverigesvenskan. Men självfallet ska vi vara uppmärksamma på den om vi vill skriva en text som är helt fri från finlandismer.
Mikael Reuter