Egenvård och knappt

Reuters ruta 11/4 1987

Feminism och kvinnodagen har behandlats i spalterna på sistone. Ett ord som flera gånger har dykt upp i det sammanhanget är ”självvård” (fi. itsehoito). Heter det inte egenvård på svenska?
M.G., Helsingfors

Visst heter det egenvård på svenska. Ordet avser den hälsovård som man kan ge sig själv utan hjälp av sjukvårdspersonal. Begreppet aktualiserades i Sverige långt innan det kom till Finland, och jag minns att man i början av 1980-talet i Sverigefinska språknämnden diskuterade hur det skulle uttryckas på finska.

Boken Nyord i svenskan anger som första beläggsår 1976. Ordet finns också upptaget i de nya upplagorna av Bonniers svenska ordbok och Svenska Akademiens ordlista. Det motsvarande ordet på danska och norska är ”egenomsorg”.

Egenvård är ett bra exempel på hur svårt det kan vara för oss i Finland att följa med i den språkliga utvecklingen i svenskan. Det finns inga finsk-svenska ordböcker som tar upp ordet, och de första svenska ordböcker som innehåller det kom ut i höstas, tio år efter att det började användas.

Det är helt enkelt så att om vi inte följer debatten i svenska massmedier så blir vi ohjälpligt efter i språkutvecklingen.

I och för sig kunde ordet antagligen lika bra ha blivit ”självvård” (man vårdar ju sig själv), men det gick nu inte på det sättet. Det finns många begrepp som i och för sig kunde uttryckas med andra ord än de som används, men om språket skall fungera måste vi följa konventionen och använda de ord som också andra talare av samma språk känner till och använder.

Ett ord som ofta aktualiseras i samma sammanhang som egenvård är friskvård, i Nyordsboken definierat som ”åtgärder för att förebygga sjukdom, t.ex. gm motionsidrott o. bra kost”. Uttrycket lanserades redan på 1960-talet av en svensk riksdagsman, och har spritt sig till Svenskfinland under de senaste åren tack vare Folkhälsans friskvårdskampanjer.

I detta fall är det finskan som har problem att hitta en bra motsvarighet. Både ”terveydenhoito” och ”terveydenhuolto” är redan upptagna (det förra i betydelsen ’hälsovård’, det senare i den övergripande betydelsen ’hälso- och sjukvård’).

***

Kan man nuförtiden tala om att teatern ”visar” det och det stycket? I min ungdom sade man att teatern gav eller spelade ett stycke.
M.B., Pargas

Det är kanske inte helt vanlig att använda visa i samband med pjäser, men det tycks nog förekomma, och jag har sett exempel på det i rikssvensk press. Någon orsak att brännmärka ett sådant bruk finns knappast.

Min gissning är att visa har spritt sig till teatern från filmens och tevens värld. Att visa filmer är ju helt naturligt, liksom att visa ett program i teve.

***

Jag ser och hör ofta ordet ”knappt” användas där jag själv skulle vilja ha ordet ”nästan”. Exempel: Vinsten ökade kraftigt till knappt 20 milj. mk. Meningen har positiv innebörd medan jag uppfattar ordet knappt mera som i negativ riktning. Vad är riktigt?
H.Z., Kouvola

Jag håller med om att knapp(t) hör hemma i sammanhang där man så att säga väntar sig mera eller vill uttrycka att något är mindre än man kunde ha trott: ”Det är bara en knapp vecka tills påsklovet börjar”, ”Det är knappt en mil dit”, ”Resultatet stannade på knappt (eller knappa) 20 miljoner mark”.

Vill man framhålla att något är mer än väntat eller önskat får man använda nästan eller inemot: ”Det är nästan en vecka till påsklovet”, ”Det är nästan en mil dit”, ”Resultatet steg till inemot 20 miljoner”.

Mikael Reuter