Sjömil på floder och älvar

Reuters ruta 22/5 1987

Norrmän och spanjorer hade några meningsskiljaktigheter så och så många ”nautiska mil” från Spetsbergen. Kabellängder, distansminuter, nautiska mil, med mera. I Sverige har man förenklat terminologin genom att införa ordet sjömil. Så väl som det nu kan lyckas. Fråga tidningen Båtnytt.
M.E., Kvicksund, Sverige

Sjömil hör till de ord vars betydelse ofta har diskuterats bland sjöfolk, dock allt mer sällan på senare tid eftersom den moderna bemärkelsen har slagit igenom nästan totalt.

I A.F. Dalins ordbok från 1850-talet står det att det finns tre slag av sjömil: den danska, den franska och den engelska. På en ekvatorialgrad går det 15 danska, 20 franska och 60 engelska sjömil. Den danska är då drygt 7 400 m, den franska ca 5 550 m och den engelska ca 1 850 m.

Ännu i mitten av 1900-talet konkurrerade betydelserna ’geografisk mil’ (motsvarande den danska sjömilen), dvs. 7 420 m, och ’nautisk mil’ = distansminut (motsvarande den engelska sjömilen), dvs. 1 852 m. Östergrens ordbok (bandet från 1945) ger betydelserna 1) Ej officiell benämning på ’nautisk mil’, 2) Bland kustbefolkningen allmän benämning på ’geografisk mil’.

I Moldes Illustrerad svensk ordbok (1960-talet) betecknas betydelsen ’geografisk mil’ (7 420 m) som ålderdomlig eller provinsiell, och i den nya Svensk ordbok (1986) anges bara betydelsen ’nautisk mil’. Bonniers svenska ordbok hänvisar från sjömil till nautisk mil eller distansminut med tillägget att sjömil inte används av sjöfolk, och anger också att ordet förr avsåg längdmåttet 7 420 m.

Det är uppenbart att sjömil länge har haft en betydligt starkare ställning i Finland än i Sverige. Jag har själv rört mig på sjön i trettio år och mitt intryck är att det bara är i rätt snäva kretsar av halvprofessionella navigatörer som man här talar om nautiska mil och distansminuter.

I Finland fick ordet sjömil ett slags halvofficiell status i slutet av 1970-talet i ett kanske oväntat sammanhang. Det intogs nämligen – vid sidan av nautisk mil – i standardiseringsförbundets lilla skrift om internationella storheter och enheter, visserligen som exempel på inofficiella måttenheter som inte ingår i SI-systemet.

Det som frågeställaren refererar till är uppenbarligen att den s.k. Språkvårdsgruppen i Sverige, med representanter från bl.a. Svenska språknämnden, Svenska Akademien, Tekniska nomenklaturcentralen och Standardiseringskommissionen, har föreslagit att sjömil tas i mera allmänt bruk också officiellt. Det är något som vi säkert välkomnar här, några hundra sjömil österut. Sjömil är ett praktiskt och lätthanterligt ord. Att använda slutleden ”minut” för en sträcka (som i distansminut) är däremot mindre logiskt.

En kabellängd är för övrigt 1/10 av en sjömil, alltså 185 m.

***

Vad är egentligen skillnaden mellan en flod och en älv? Tidigare trodde jag att det berodde på storleken, bredden, men sedan har jag på resor sett att en och annan flod ute i Mellaneuropa ser rätt lika ut som våra älvar.
B.H., Esbo

Den avgörande skillnaden mellan flod och älv är faktiskt geografisk: större vattendrag av detta slag kallas normalt älvar i Norden och floder på annat håll. Både älvar och floder kan vara av mycket varierande storlek. Vi kan jämföra väldiga älvar som Göta älv och Kymmene älv med de bara någon meter breda älvarna i t.ex. Lappland.

Ett tredje ord som måste tas upp i detta sammanhang är å. Gränsen för vad som är en å och vad som är en älv är långt ifrån klar. Dels är det fråga om storlek; under i övrigt likartade förhållanden är åar i allmänhet mindre än älvar (jfr Aura å och Vanda å med Kumo älv och Kymmene älv). Men samtidigt har det att göra med hur strid den är. En å flyter vanligen långsamt fram, medan älven brusar och skummar. Slutligen tycks också det geografisk läget spela en roll. Ju längre norrut vi kommer, och ju mer vi rör oss i fjälltrakter, desto sannolikare är det att också ett mindre vattendrag kallas en älv.

På tal om vatten vill jag citera signaturen H.N:s kommentar till uttrycket ”går åt som smör på heta stenar”: ”Det förvånar mig att det numera tycks vara okänt, att det här är fråga om en sammanblandning av två olika talesätt. Om ett lönlöst företag heter det ’det är som att slå vatten på heta stenar’ och om något som hastigt tar slut ’det går åt som smör i solsken’. Båda uttrycken är klara och logiska bilder om de hålls i sär. Hur det går med vatten på heta stenar vet vi ju från bastun.”

Det är mycket möjligt att påpekandet är riktigt. Men för mig har lönlösa företag oftast varit som att slå vatten på en gås.

Mikael Reuter