Namn och uttal
Reuters ruta 30/10 1987
Hur uttalas det gamla hedniska namnet Torgny? I TV har jag hört uttalet ”tårgni”, alltså utan att namnet på åskans gud Tor hörs, som i Torvald och Torbjörn. Borde inte den första stavelsen uttalas med långt o? Det är ju inte fråga om torghandel utan om en hednisk gud.
A.H., Helsingfors
Namnet Torgny är uppenbarligen rätt sällsynt i Finland, men i Sverige är det vanligare och har ett antal kända bärare, som Uppsalaprofessorn Torgny Segerstedt och författaren Torgny Lindgren.
Etymologiskt sett består Torgny faktiskt av gudanamnet Tor + gny (jfr vapengny). Men i dagens svenska återspeglar uttalet inte längre den etymologin, och det är säkert inte många svenskar som är medvetna om den. Det enda uttal som min kollega på Svenska språknämnden i Stockholm kände till var ”Tårgny” med kort å, kort y och hårt g.
En orsak till att namnet uttalas så kan vara att det snarast hänförs till samma namntyp som andra förnamn på -y, både mansnamn och kvinnonamn (Johnny, Benny, Dagny).
***
Jag undrar vad senare delen, kvärv, i namnen Gammelkvärv och Storkvärv betyder eller har för härledning. Namnen förekommer i Korpo. Topografiskt är ställena sanka. Är ordet dialekt eller en gammal form av ordet kärr?
En som ej frågat tidigare
Något samband med kärr har detta -kvärv inte. Gammelvärv och Storvärv (dialektalt -kvärv) i Korpo representerar en grupp av namn på -värva som i Finland förekommer på Åland och i Åboland och västra Nyland. Det är fråga om en ursprungligen götisk namntyp. På Kökar finns t.ex. namnet Värvan eller Munkvärvan.
I vissa fall har namnen alternativa former, som -virva i namnet Kvirvan i Kimito eller -varva i Stenvarvan i Jomala. I Sverige förekommer formen -horva.
Namnen är besläktade med värva i ord som kringvärva och omvärva, och har ursprungligen syftat på små inhägnade områden, vanligen odlingar.
De dialektala varianterna med kv- i början går tillbaka på ett ursprungligt hv-, som i riksspråket övergått till v- (jfr dial. kvit för vit och kva för vad).
***
Jag ringde nyligen till en adressbyrå och sökte en person med ett utpräglat svenskt namn. Mottagaren hade svårt att uppfatta namnet och bad mig därför bokstavera det. Nu undrar jag var man kan få tag på ett schema för bokstavering där varje bokstav betecknas med ett namn – både på finska och på svenska?
Och så en annan fråga. Finns det två godtagbara sätt att betona namnen Dragsvik, Dragsfjärd och Österbotten – antingen på första eller på andra ledet?
B.H., Liljendal
Vanliga bokstaveringsscheman på både finska och svenska finns åtminstone i Helsingforsnejdens telefonkatalog (del 1, s. 32). Också en del almanackor brukar innehålla motsvarande bokstaveringssystem.
För fartygs- och flygradiotrafik används ett internationellt bokstaveringssystem som fås t.ex. från Post- och telestyrelsens radioavdelning.
Namnen Dragsvik och Dragsfjärd bör båda uttalas med trycket på första stavelsen och kort a. Att framför allt Dragsvik så ofta uttalas med tonvikt på andra stavelsen beror huvudsakligen på att icke-västnylänningar har feltolkat den västnyländska så kallade gravaccenten (enligt vilken -vik uttalas med bitryck och hög ton) och uppfattat den som tryck på slutstavelsen.
Samma felaktiga slutbetoning hör man ofta i helsingforsares uttal av Fagervik i Ingå. Här är en bidragande orsak säkert att man väntar sig att namnet skall ha så kallad herrgårdsbetoning med tryck på senare ledet, som t.ex. i namnet på den närliggande gården Marieberg. Men också Fagervik skall alltså ha betoningen på första stavelsen.
Enligt högsvenska uttalsregler bör Österbotten liksom Västerbotten och Norrbotten uttalas med trycket på första stavelsen. Men uttalet Österbotten med tonvikt på ott är så dominerande i finlandssvenskan att jag inte tycker att man kan betrakta det som ett fel. Österbotten ligger ju faktiskt i Finland.
Mikael Reuter