Så dags nästa veckoskifte

Reuters ruta 27/3 1987

”Riktlinjerna för den framtida utvecklingen inom Helsingfors-sfp dras vid valet nästa veckoskifte”, stod det i tidningen fredagen före riksdagsvalet. Min petnoga fråga: kan man på fredagen tala om ”nästa veckoskifte” när man avser det närmaste veckoslutet?
Väljare i Helsingfors

Nästa är ett farligt ord när man skall ange tid. Och speciellt förrädiskt är det i finlandssvenskan, eftersom rätt många åtminstone i Helsingforsregionen är tydligt påverkade av finskans användning av ensi.

Så länge vi rör oss med tidsuttryck som så att säga har fasta gränser är det inget problem. Nästa år är 1988, nästa århundrade är tjugohundratalet och nästa vecka är vecka 14. Men när vi talar om t.ex. dagar, årstider och helger är risken för missförstånd uppenbar.

Enligt allmänsvenskt språkbruk kan nästa i sådana fall användas bara när det är praktiskt taget ett helt ”varv” kvar till den omtalade tidpunkten. I annat fall uppfattas nästa inte som nästkommande utan som därpåföljande.

Om vi i dag fredag talar om ”nästa söndag” och ”nästa måndag” uppfattar åtminstone rikssvenskar det som söndag och måndag efter en dryg vecka – ”söndag åtta dar” som man säger i Sverige eller ”söndag vecka” som vi vanligen säger i Finland. På samma sätt uppfattas ”nästa påsk”, ”nästa sommar” och ”nästa höst” som påsken, sommaren och hösten 1988. Gränsen för vad som kan tolkas som ’närmast kommande’ ligger så vitt jag kan se vid nästa onsdag respektive nästa vinter.

I enlighet med detta är det klart att uttrycket ”nästa veckoskifte”, använt en fredag, inte i allmänsvenskt språkbruk kan avse det instundande veckoskiftet, utan måste tolkas som veckoslutet om åtta dagar. Det tror jag till och med att de flesta finlandssvenskars språkkänsla säger.

Men om vi vill undvika missförstånd så är vi inte särskilt betjänta av att i efterhand kunna peka på det ”korrekta” språkbruket. Vi kommer nämligen inte ifrån att avståndet till nästa är betydligt kortare för de flesta finlandssvenskar än vad det är i rikssvenskan. Så också när vi i gränsfall använder uttryck med ”nästa” alldeles riktigt löper vi risken att bli missförstådda av andra finlandssvenskar, för vilka t.ex. ”nästa måndag” är den 30 mars.

Det gäller alltså att se upp med ordvalet. Om vi avser en tidpunkt som ligger närmare i tiden än vad nästa enligt riktlinjerna ovan avser, bör vi välja ett annat uttryck, t.ex. i övermorgon, (nu) på söndag, på tisdag (eller om tisdag, obs. obestämd form i bägge fallen), i påsk, i höst, under veckoslutet. Menar vi en tidpunkt längre fram i tiden kan det vara bra att precisera: ”måndag om en vecka”, ”hösten 1988”.

I finlandssvenskan är det ganska vanligt att man använder ”inkommande” just om den närmast kommande tidpunkten (”inkommande måndag”). Det är uppenbarligen fråga om en kontamination mellan kommande och instundande. Jag tycker vi gott kan klara oss utan ”inkommande”, inte så mycket för att det är en finlandism utan för att det låter torrt och skriftspråkligt. Fram för de enkla och otvetydiga på måndag och i sommar.

***

Jag har funderat på uttrycket ”så dags” som jag uppfattar som synonymt med ”för sent”. Jag har också stött på det i betydelsen ”på tiden”, t.ex. ”Det börjar bli så dags att sätta i gång”. Borde det inte i det fallet vara bara dags?
En 74-åring

Det är riktigt att så dags har en biton av ’för sent’, men man kan knappast säga att det är uttryckets enda betydelse, utan det kan också vara praktiskt taget synonymt med dags. Det används emellertid mest i lätt ironiska sammanhang, t.ex. ”Jaså, det är så dags att komma nu när vi nästan har avslutat mötet”. Vi kan jämföra med det neutrala ”Det är dags att gå hem nu”.

Som så ofta är det sammanhanget som får avgöra betydelsen. I ett uttryck som ”Det är så dags nu att göra något åt saken” tolkas ”så dags” väl av de flesta som liktydigt med ”för sent”.

***

Jag har fått flera läsarbrev om ”med långa tänder” och ”slå hål i sidan” (rutan 13.3), och hoppas få ännu fler. Jag återkommer snart till uttrycken.

Mikael Reuter