Den bestämda genitiven

Reuters ruta 5/10 1995

”När jag åkte buss i morse såg jag att damen bredvid mig läste Jan Guillous bok.”
Vad är det som är märkligt med ett sådant yttrande, språkligt sett? Jo, det förutsätter att den talande avser en viss bestämd bok av Guillou, och förutsätter att lyssnaren vet vilken det är fråga om. Det kan vara en bok som man har talat om tidigare, eller det kan vara den senaste – och därför omtalade – boken. Men det kan inte vara vilken som helst av författarens böcker, för då måste man säga en bok av Jan Guillou.

Ett utmärkande drag för s-genitiven i svenskan är nämligen dess bestämda betydelse. I det avseendet skiljer sig svenskan från finskan. Säger vi på finska hän luki Veijo Meren kirjaa kan det ju avse vilken som helst av Meris böcker, det behöver inte specificeras.

På samma sätt avser undervisningsministeriets beslut ett bestämt beslut, medan ett beslut av undervisningsministeriet är det obestämda. I bägge fallen kan man på finska tala om opetusministeriön päätös, vilket alltså inte på svenska kan återges som ”ett undervisningsministeriets beslut”.

Lika lite kan vi säga ”ett avdelningschefens förslag” eller ”en de tre storas regering”. Det måste uttryckas med preposition: ett förslag av avdelningschefen, en regering med de tre stora. Eller, för att ta till mer vardagsnära uttryck: i formellt korrekt svenska kan vi inte säga ”en Kalles vän” eller ”Lisas en väninna”, utan en vän till Kalle, en väninna till Lisa.

Några sånger av Sibelius

I pluralis ger genitiven, på grund av sin bestämda funktion, en betydelse av totalitet. ”NN laulaa nyt Sibeliuksen lauluja”, kan hallåan i radion säga på finska. Men på svenska kan hon inte i det fallet tala om ”Sibelius sånger” ) med mindre det gäller samtliga sånger av Sibelius, vilket är föga sannolikt. NN sjunger nu några sånger av Sibelius måste det i stället bli.

Ett annat exempel är att vi bra kan tala om centerns partisekreterare (för det finns bara en), men mindre gärna om ”centerns riksdagsman Paavo Väyrynen” när det är fråga om en av många riksdagsmän. Det bör i stället uttryckas som riksdagsman PV från centern eller centerriksdagsmannen PV.

Reparation av murarna

För något år sedan reparerades Långa bron i Helsingfors. Att skyltens rubrik ”Långa bron. Murarnas reparation” kunde ses som ett direkt språkfel beror främst på att bestämt species är otänkbart i ett sammanhang som detta. Det skulle ju inte bli bättre med en skylt med texten ”Långa bron. Reparationen av murarna”.

Om man däremot vet att murarna har reparerats – och reparationen är ett känt faktum – är det inte fel att säga murarnas reparation blev billigare än beräknat.

Också uttryck som ”bensinens pris kommer att stiga” och ”bilarnas antal ökar fortfarande” är mindre lämpliga, eftersom vi talar om bensin och bilar i allmänhet, inte om ett visst parti bensin eller vissa kända bilar. I ett sådant fall skulle vi alltså tala om priset på bensin (eller bensinpriset) och antalet bilar. Däremot går det bra att säga bilens pris var för högt för att jag skulle kunna köpa den, för då talar vi om en bestämd bil med ett bestämt pris.

Justitieutskottet i Sveriges riksdag

När jag för två veckor sedan nämnde justitieutskottet i riksdagen var jag lite oförsiktig. Ett sådant finns bara i Sveriges riksdag, i Finlands riksdag heter motsvarande utskott som bekant lagutskottet.

För övrigt har rekommendationen om tingshus för oikeustalo fått ökad aktualitet. Både ”rättshus ” och ”justitiehus” har dansat omkring i spalterna på sistone.

Mikael Reuter