Ganska fantastiskt!

Reuters ruta 11/5 1995

Är det oriktigt att använda det modifierande ordet ganska tillsammans med adverb som totalt, självklart och uppenbart? Det tycker i varje fall en läsare, som ondgör sig över uttryck som ”ganska totalt, ganska fantastiskt, ganska självklart, ganska uppenbart”.
Utmärkande för de här adverben (och motsvarande adjektiv) är ju att de i princip har en absolut betydelse. Antingen är något uppenbart eller så är det inte uppenbart – logiskt sett. Och då borde det inte heller kunna vara ”ganska uppenbart”, skulle man tycka – logiskt sett. Men hur logiskt är språket riktigt i det här avseendet?

Ser man på verkliga texter av olika slag – tidningstexter, skönlitterära texter, politisk debatt – så är det ganska uppenbart (sic!) att ett modifierande ganska används rätt ofta i samband med adjektiv och adverb av det här slaget. I synnerhet ganska fantastiskt och ganska självklart är vanliga uttryck i vissa typer av texter, men också ganska uppenbart hittar man ett antal belägg för. Till samma kategori kunde man hänföra det mycket vanliga ganska exakt. ”Ganska totalt” känns däremot mer främmande, och det har jag inte heller kunnat finna belägg på.

I en texttyp som jag tittat på, nämligen svenska riksdagsprotokoll, är uttrycket ganska självklart rentav högfrekvent, vilket säkert förklaras av att det är fråga om debattspråk.. Den vanligaste förekomsten är i meningar av typen Det är ganska självklart att ... Men ganska används också för att modifiera adjektivet självklar, som i uttrycket ett ganska självklart konstaterande.

Det man naturligtvis kan diskutera är om ganska i sådana fall skall ses som modifierande eller om det rentav ibland kan betraktas som förstärkande. Skillnaden är inte stor mellan ganska fantastiskt och helt fantastiskt om vi t.ex. säger ”Visst var det ju ganska fantastiskt att Finland äntligen tog guld i VM i ishockey!” Och den riksdagsman som har sagt ”Det är ganska självklart att om man byter regering skall den nya regeringen ha möjlighet att gå igenom förslag som föreligger och göra de förändringar den tycker är nödvändiga” har knappast avsett att försvaga ordet självklart.

Använt på ett sådant sätt får ordet ganska på svenska en betydelse som närmar sig den vanliga betydelsen hos det danska och norska ganske i uttryck som ganske enkelt (helt enkelt), ganske riktig (alldeles riktigt) och ganske visst (förvisso, visserligen).

Helt klart är i varje fall att ganska i de här fallen har en klar funktion. Det kan inte ersättas med t.ex. nästan utan att betydelsen blir en helt annan.

Användningen av ganska (och semantiskt besläktade uttryck som tämligen, rätt så) i samband adjektiv och adverb som självklar(t) och uppenbar(t) kan jämföras med komparation av de här orden. Strikt logik säger kanske att man inte kan hävda att något är ännu mer uppenbart än något annat eller att en lösning är den mest självklara av alla. Ändå förekommer sådana former, och det kan väl främst förklaras med att ord som uppenbar och självklar trots allt inte är så absoluta, utan att det finns grader också i det uppenbara och självklara.

Mikael Reuter