Turistnäringen
Reuters ruta 16/2 1995
Vad är en turistförening? Logiskt sett borde det ju vara en förening för turister, men vi vet alla att det är något annat, nämligen en organisation med uppgift att främja turismen. Men varför kallas det inte då ”turismförening”?
Det finns åtskilliga ord på -ism i svenskan, trots att bokstavskombinationen -sm i ordslut inte känns riktigt hemtam (jfr de gamla folkliga varianterna ”reumatist” och ”reumatismen” för reumatism). Gemensamt för dem alla är att de i regel inte kan stå som förled i sammansatta ord. Orsaken är väl åtminstone delvis fonetisk. Det är svårt att uttala ”kommunismstat”, ”purismförespråkare” och ”imperialismmotståndare”.
I de allra flesta fall uppstår det inte heller några problem. Oftast kan vi använda motsvarande förled på -ist: kommuniststat, journalistetik, feministrörelsen. När det inte går, som i fallet reumatism, får vi lov att ta till någon annan förled (reumaspecialist, reumatikervård).
Också för fenomen som har med turism att göra har man av tradition alltid använt förleden turist-. Det är också den enda som anges i existerande ordböcker. Man talar alltså om turistnäringen eller rentav turistindustrin där turistchefer och andra turistansvariga i samarbete med turistfrämjandet och olika turistorganisationer svarar för turistanläggningar, turistjippon och andra turistsatsningar.
Men det finns uppenbarligen fall där det uppfattas som lite besvärande med den tvetydighet som kan uppstå. Turistföreningar och turistorganisationer är vi så vana vid att vi inte lägger märke till dem, men hur är det t.ex. med ett ord som ”turistinkomster”? De flesta förstår väl av sammanhanget att det skall tolkas som ’inkomster av turismen’, men det ligger frestande nära att uppfatta det som ’turisternas inkomster’.
Det är nog detta som ligger bakom de enstaka fall av sammansättningar på turism- som har börjat dyka upp. I ett tidningsmaterial ur Dagens Nyheter 1987 har jag visserligen bara hittat en handfull exempel: turismanpassade, turismansvarige, turisminkomster, turismlinjen, turismutveckling. Men jag har en känsla av att konstruktionen har blivit vanligare. En läsare har försett mig med ett rikligt material ur de åländska tidningarna: turismbranschen, turismprodukt, turismindustrin, turismföretagare, turismanläggning osv.
I synnerhet exemplen ur DN är talande. Man kan förstå att skribenterna har dragit sig för att skriva om ”turistanpassade”, ”turistlinjen” osv., eftersom det är fråga om anpassning till turismen, inte turisterna, respektive utbildning av personal inom turismen, inte utbildning av turister.
Ändå är jag böjd för att mana till en viss försiktighet. Den (så vitt jag vet) oskrivna regeln om att inte bilda sammansatta ord med förled på -ism tycka sitta djupt i språkbrukarnas medvetande, och för de flesta låter det åtminstone än så länge onaturligt med sådana sammansättningar. I de fall då förleden turist- uppfattas som missvisande kan det därför vara bättre att undvika sammansättningar och tala om anpassad till turismen, ansvarig för turismen osv.
Apropå turism så skrev jag för ett par veckor sedan om uttrycket ”vara hemma från” och utgick från en annons för ett flygbolag (”fråga den som är hemma där”). Jag har sedermera fått veta att annonstexten är författad i Sverige, så mina spekulationer om hyperkorrekt finlandssvenska kom på skam.
Mikael Reuter