Mer om mera och flera

Reuters ruta 31/8 1995

En rikssvensk läsare bosatt i Finland har bett mig bygga vidare på det jag skrev senast om formerna mer och mera, bl.a. med en motsvarande översikt av fler, flera och flere. Hon undrar också om förkärleken för mera i finlandssvenskan har att göra med skillnader i adjektivens komparation, dvs. att vi inte i lika hög grad som rikssvenskarna komparerar vissa slag av adjektiv med mer (t.ex. kändare resp. mer känd).

Om komparationen av bl.a. känd skrev jag för drygt ett år sedan, och kunde då konstatera att skillnaderna mellan finlandssvenskan och rikssvenskan inte såg ut att vara särskilt stora och att typen kändare och berömdare förekommer både här och i Sverige.

Det visar sig också att mera används vid komparation också i Sverige, även om det inte är lika vanligt som i Finland. Bland exemplen kan nämnas mera brutalt, mera beskedliga, mera bråttom. Jag tror därför inte att det är komparationen som spelar någon avgörande roll. Snarare är det nog, som jag förmodade i den förra rutan, fråga om ett ålderdomligt drag att formerna mer och mera är ungefär lika vanliga i finlandssvenskan medan mer i Sverige står för 85 % av de totala fallen. I ett rikssvenskt textmaterial från 1800-talet och sekelskiftet visar det sig nämligen att mera är drygt dubbelt så frekvent som mer.

Fler flera än flere

Som bekant är formen flere helt föråldrad i Sverige av i dag. Inte ens i ett tidningsmaterial från 1966 finns ett enda belägg; det ena exempel som finns i ett stort material ur Dagens Nyheter från 1987 härstammar med säkerhet från en finlandssvensk skribent. Däremot var flere dominerande ännu kring sekelskiftet också i Sverige.

Det sägs ibland att flere fortfarande är normalformen i Finland, och det stämmer att man ofta hör den också i tal. Men ser man till användningen i våra tidningar är det nog fler och flera som dominerar. Det finns drygt dubbelt så många fler och nästan fem gånger så många flera än flere i ett material ur Hufvudstadsbladet och Vasabladet från början av 1990-talet.

Om användningen av fler och flera skrev jag i en ruta för tre år sedan. Här kan jag bara sammanfattningsvis säga att formerna betraktas som synonyma i den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, och att de alltså båda enligt ordlistan kan användas dels som komparativ av mången (det var fler/flera personer närvarande i dag än i går), dels i betydelsen ’fler än två’ (jag har träffat honom fler/flera gånger på sistone).

Själv hör jag emellertid till dem som föredrar en viss arbetsfördelning, så att jag hellre använder fler vid komparation och flera i betydelsen ’åtskilliga, fler än två’.

Mikael Reuter