Doktorand vid forskarskola?

Reuters ruta 6/3 1996

En ivrig diskussion om en nomenklaturfråga rasar som bäst i en del av den akademiska världen. Den handlar om vad man (på finska och svenska) skall kalla dels den organiserade utbildning efter kandidat- eller magistersexamen som syftar till doktorsexamen, dels de yngre forskare som deltar i sådan utbildning. Ett slags förebild är väl de engelska uttrycken graduate school och graduate student, även om förhållandena hos oss kanske inte är riktigt desamma som i den anglosaxiska världen.

Arbetsnamnet tutkijakoulu/forskarskola har stött på patrull framför allt inom högskoleassistenternas och forskarnas fackförbund. Förbundet tycker illa om slutleden -koulu, eftersom den sägs föra tankarna till vanliga skolor och rent fysiska skolhus, medan det i detta sammanhang är fråga om en utbildning utan egen förvaltning och eget hus. Också förleden tutkija- har ansetts vara lite för vag, eftersom verbet tutkia med avledningar inte tillräckligt klart syftar på vetenskaplig forskning.

För att betona att det är fråga om ett utbildningsprogram som syftar till doktorsexamen vill förbundet i stället tala om tohtoriohjelma, på svenska doktorsprogram.

Språkspecifika nyanser

Det intressanta är här att den kritik som med eller utan fog riktas mot det finska ordet tutkijakoulu inte alls behöver vara relevant för den svenska benämningen.

Särskilt uppenbart är detta i fråga om forska, eftersom vi på svenska skiljer mellan det allmänna undersöka och det uttryckligen vetenskapligt inriktade forska. Medan tutkiminen på finska kan avse nästan vilken form av undersökning som helst (t.ex. en läkare som undersöker sin patient eller en polis som undersöker omständigheterna kring ett brott), avser forskning (enligt den nya Nationalencyklopedins ordbok) ”vetenskapligt studium av ett (delvis) okänt område av intresse, i syfte att vinna största möjliga kunskap och insikt”.

Inte heller kan jag se att skola på svenska skulle väcka sådana associationer att det kan anses vara belastat på samma sätt som det finska koulu.

På svenska bör det alltså vara helt problemfritt att tala om forskarskola. Det gör man i själva verket redan nu ganska allmänt, bl.a. inom Åbo Akademi. ”Doktorsprogram” är i varje fall otänkbart; i så fall skulle det på svenska bli doktorandprogram. Också det allmänna doktorandutbildning är förstås tänkbart.

Doktorand

Forskarnas fackförbund motsätter sig också ett förslag om att den som deltar i utbildningen i fråga (i vissa fall med lön) skall kallas tutkijakoululainen (ung. ”forskarskolestuderande”). Det är kanske inte så svårt att förstå, för det skulle ju lätt uppfattas som något slags skolelev (alltså tutkija-koululainen snarare än tutkijakoulu-lainen). I stället föreslår man antingen enbart tutkija (forskare), eventuellt med tillägget ”to” (för tohtoriohjelma), eller, som motsvarighet till det svenska doktorand, tohtorikokelas eller rentav doktorandi.

Inte heller här vill jag ta ställning till det finska uttrycket, men konstaterar att vi på svenska sedan gammalt har ordet doktorand, som används just om den som mer eller mindre på heltid ägnar sig åt forskarstudier med sikte på doktorsexamen. Ett alternativ är förstås forskarstuderande, men det har en mer allmän betydelse. Doktorand passar enligt min mening bättre i synnerhet om det är fråga om avlönade tjänster, som då kan kallas doktorandtjänster.

Min rekommendation blir alltså att man på svenska skall tala om forskarskolor där de som utbildas kallas doktorander.

Mikael Reuter