Hållas, rymmas och räckas

Reuters ruta 8/5 1996

”Hästen gick i sömnen, gubben sov på kärran,
Hur den gamle hölls på lasset vete Herran.”
Så skaldade Runeberg i dikten Trosskusken, och använde då hållas på ett sätt som numera torde förekomma bara i Finland även om det tidigare (enligt Hugo Bergroth) har förekommit provinsiellt också i Sverige.

Hållas är en av flera s.k. deponensformer (s-former som inte är egentligt passiv av aktiva verb) som används på ett speciellt sätt i finlandssvenskan. Andra frekventa sådana är rymmas och räckas.

”Hålls hemma”

Deponensformen hållas används i rikssvenskan huvudsakligen i frasen låta någon hållas ’låta någon fortsätta med sitt görande och låtande’. En annan något ålderdomlig användning (enligt Nationalencyklopedins ordbok) är ’ofta befinna sig på viss plats’: han hålls mycket på krogar.

Men i finlandssvenskan har hållas en mycket vidare användning, delvis i anslutning till finskans pysyä. Man kan tala om att någon hålls hemma eller hålls inne eller har svårt att hållas att stå, och man kan uppmana någon att hållas på mattan. Ett labilt föremål kanske inte hålls på plats, och liksom det var ett under att trosskusken hölls på lasset kan man förvåna sig över att en ovan ryttare hålls på hästryggen.

I de flesta fallen skulle det motsvarande allmänsvenska uttrycket vara hålla sig: hålla sig hemma, hålla sig inne, hålla sig stående. Är det fråga om personer som försöker undvika att ramla ner kan man ersätta hålls med håller sig kvar (t.ex. på hästryggen). Men, som Bergroth påpekar, passar det inte så bra på trosskusken, eftersom det uttryckligen sägs att gubben sov på lasset och alltså inte aktivt medverkade till att hålla sig kvar. Det finlandssvenska hållas medger alltså här en sådan distinktion i förhållande till hålla sig kvar som inte har en direkt motsvarighet på rikssvenska.

Hugo Bergroths förhoppning om att hållas i denna finlandssvenska användning skulle vinna utbredning i Sverige har inte infriats och kommer knappast att infrias. Men kanske vi ändå kan tillåta oss en sådan praktisk provinsialism, åtminstone i vardagligt språk?

”Vi rymdes inte in”

Verbformen rymmas är i sig allmänsvensk, men uppenbarligen mer frekvent i finlandssvenskan än i rikssvenskan, där man oftare använder få plats eller få rum. Enbart finlandssvenska är rymmas in och rymmas med (jfr fi. mahtua sisään/mukaan): ”Där var så mycket folk att vi inte rymdes in”; ”Min kappsäck var så stor att den inte rymdes med i bilen”. I bägge fallen kräver allmänsvenskt språkbruk fick rum eller fick plats.

Slutligen har vi då räckas, som inte över huvud förekommer i rikssvenskan. I finlandssvenskan används räckas med personsubjekt i betydelsen ’nå, räcka’: ”Räcks du till översta hyllan”; ”Kan du skicka mig sockret, jag räcks inte själv till det”.

Liksom hållas i den finlandssvenska användningen hör rymmas och räckas enligt min mening till de relativt oskyldiga finlandismerna. I formell sakprosa har vi förstås skäl att hålla oss på mattan och följa det allmänsvenska språkbruket (t.ex. programmet Textkontroll reagerar på olika former av ”rymmas in/med” och ”räckas”). Vi skall också vara medvetna om att rikssvenska läsare kan bli konfunderade över uttrycken. Men i vanligt talspråk och ledig text för inhemskt bruk tycker jag vi kan tillåta oss de här provinsialismerna.

Mikael Reuter