Extraordinärt och extraordinarie

Reuters ruta 14/10 1998

I en notis om Pedagogiska fakultetens verksamhet i Nyland talades det nyligen om fakultetens extraordinära klass- och ämneslärarutbildning på deltid. Det föranledde en suck från en av mina språkmedvetna vänner: Kan de inte ens skilja mellan extraordinär och extraordinarie längre? Och visst ger jag henne rätt i att utbildningen i fråga inte gärna kan kallas extraordinär, men kan den kallas extraordinarie? Frågan om betydelsen och användningen av extraordinär och extraordinarie visar sig vid närmare betraktande vara mer komplicerad än man skulle tro.

Börjar vi med ordboksdefinitionerna kan vi konstatera att nästan alla moderna ordböcker tar upp extraordinarie (eller extra ordinarie i två ord) bara i samband med tjänster: både i Sverige och i Finland fanns det enligt de tidigare anställningssystemen extraordinarie tjänstemän som inte var ”extra” utan i princip fast anställda. Extraordinär i sin tur definieras som bl.a. ’utöver det vanliga, alldeles särskild, utomordentlig’.

Bruket – framför allt om man också beaktar äldre bruk – visar emellertid att ordboksdefinitionerna inte är fullt tillräckliga, framför allt när det gäller extraordinarie.

Extra bolagsstämma

I synnerhet tidigare, men delvis också i modern tid, har extraordinarie använts om sådant som är utöver det ordinarie och fastslagna. Det gäller framför allt två fall: extraordinarie möten av olika slag och extraordinarie anslag. I båda fallen har extraordinarie i dag, i synnerhet i Sverige, för det mesta ersatts av det enkla extra. När aktiebolagen i både Sverige och Finland tidigare enligt lagen om aktiebolag kunde hålla extraordinarie bolagsstämma, håller de enligt den nuvarande lagen extra bolagsstämma.

Intressant nog visar en sökning på webben att praktiskt taget alla extraordinarie föreningsmöten, kongresser, rådssammanträden och parlamentssessioner som nämns har ägt rum eller planerats antingen i Finland eller någon annanstans utanför Sverige – bl.a. inom EU. Det verkar alltså som om extraordinarie om sammankomster var något av en statistisk finlandism, samtidigt som det i vissa nyhetssammanhang och också i EU-sammanhang kan vara ett översättningslån från främmande språk. Också det enda belägget på extraordinarie anslag hänför sig till Finland: det ingår i självstyrelselagen för Åland och gäller de finansiella förhållandena mellan Åland och riket.

Det visar sig alltså att de extraordinarie tjänsterna och tjänstemännen är förpassade till historien och att extraordinarie i modern svenska normalt ersätts med extra i fråga om sammanträden och anslag.

Extraordinära poster

En speciell användning av extraordinär förekommer i redovisningssammanhang, där man i bokföringen talar om extraordinära poster, dvs. extraordinära intäkter och kostnader. De brukar definieras som sällsynta och ”rörelsefrämmande”, som t.ex. vinster i samband med försäljning av dotterbolag och annat som inte hör till den ordinarie rörelsen. Också i detta fall är det ju fråga om något ”utöver det vanliga”.

’Utöver det vanliga’ eller ’alldeles särskild’ är betydelsen likaså när man i andra sammanhang använder extraordinär: man talar om extraordinära befogenheter, händelser, insatser och åtgärder. Man kan också ha en extraordinär fysik eller en extraordinär förmåga att göra något, och resultatet kan bli en extraordinär prestation.

Extra lärarutbildning

Slutsatsen av den här lilla semantiska undersökningen blir att varken extraordinär eller extraordinarie är särskilt lämpat som beteckning för Pedagogiska fakultetens lärarutbildning i Nyland. Det enklaste och naturligaste är att rätt och slätt tala om extra klass- och ämneslärarutbildning.

Mikael Reuter