SAOL12 är här

Reuters ruta 11/11 1998

Den auktoritet som jag oftast hänvisar till i den här språkspalten är utan tvivel Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Och jag är inte den enda: SAOL har visserligen inte numera någon officiell status som norm, men för de flesta svenskar är den ett rättesnöre framför allt när det gäller stavning och böjning av ord. Att SAOL nu, tolv år efter den förra upplagan, har kommit ut i en ny tolfte upplaga är därför en händelse värd att notera. Ingen som har ambitionen att skriva korrekt svenska kan nonchalera en ny upplaga av SAOL.

Nu är det naturligtvis inte så att reglerna för stavning och böjning ändras från upplaga till upplaga – de står i stort sett fast. I fråga om vissa ord eller ordgrupper kan det ske smärre förskjutningar. Det kan vi se bland annat när det gäller stavningen av vissa främmande ord. Ett bra exempel är juice. SAOL10 från 1973 gav stavningen jos i första hand och juice i andra hand, i SAOL11 från 1986 var ordningsföljden omvänd och i den nya upplagan har den försvenskade formen jos strukits helt eftersom den knappast längre förekommer i språkbruket.

De nyheter som SAOL12 bjuder på är huvudsakligen tre: förändringar i ordförrådet (nytillkomna och strukna ord), strikt alfabetisk ordningföljd med alla uppslagsord på egen rad och genomförd markering av ordledsgränser.

Finlandssvenska ord och nyord

När SAOL12 tidigare har presenterats i finlandssvenska medier har uppmärksamheten förståeligt nog fokuserats på att ordlista nu innehåller betydligt fler finlandssvenska ord än tidigare. Det är svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken som har svarat för den förteckning på ca 350 finlandssvenska ord och ordbetydelser som ingår. Bland de finlandssvenska orden finns både officiella samhällsord som arbetarinstitut, arbetarskyddsfullmäktig, dividend, länsman och skyddsväg, gamla välkända finlandismer som simma i den allmänna betydelsen ’bada’ (med sammansättningen simstrand), hopa, flytgas och talko, matord som knackkorv, länkkorv och mujka, vardagliga ord som firabla, klotta, krabbis och stritta och särskilda former som inf. måsta.

Gemensamt för de finlandssvenska orden är att de – i rätt stilsammanhang – har betraktats som acceptabla i finlandssvenskt språkbruk. Däremot blir de ju inte allmänsvenska av att stå i SAOL. De historier jag har fått höra om tuttar och stegring efter min förra ruta visar med önskvärd tydlighet att man ska vara försiktig med finlandssvenska ordbetydelser om man inte vill bli missförstådd. Framför allt har de finlandssvenska orden i SAOL ett symbolvärde. De markerar att svenskan i Finland är en integrerad del av det svenska språket.

Ordförrådet i SAOL12 har utökats med ca 5 000 nyord. De flesta är sådana som vi inte ens uppfattar som nya, och många har säkert använts redan innan den förra upplagan kom ut: affärsetik, sakpolitik, självbild. Mer påfallande nittiotalsprägel har t.ex. bankkris, innebandy, sexturist och skuldfälla. Dataområdet har självfallet gett sitt bidrag, ofta i form av (ibland försvenskade) engelska lån: e-post, chatta, server, surfa, webbsida. Mejla och sajt har godkänts som vardagliga.

Den viktigaste källan för nyorden har varit Språkbanken i Göteborg med dess omfattande korpusar av främst tidningstexter och skönlitteratur. Materialet har stora fördelar men också brister – där saknas till stor del administrativa texter. Ett exempel: i ordlistan upptas inte årsverke, det ord som allt mer har fått ersätta det gamla manår. I språkbanken finns bara fyra belägg på årsverke, men söker man på webben är de över 300 – bl.a. i texter från Statistiska centralbyrån i Sverige.

Ordleder och avstavning

En nyhet är att orden markeras med ordledsgräns: stor vid sammansättningar som i samman-sättning, liten för att avskilja ordled i enkla ord. Eftersom alla ord, också sammansättningar och avledningar, står på egen rad, ger ordledsmarkeringen viktig information om ordets uppbyggnad. Dag-is med liten gränsmarkering är en avledning, konst-is med stor är en sammansättning. Tål-ig har med tåla att göra, ro-lig med ro. Ordledsmarkeringarna är också avsedda som rekommendation för avstavning. För det mesta är den rekommendationen problemfri, men det är knappast ändamålsenligt att följa den in absurdum. Avstavningar som discipl-in, kontr-ast (men kon-trakt) och äckl-ig (men lyck-lig) är inte att rekommendera och leder bara till onödiga svårigheter.

En närmare presentation av SAOL finns i det senaste numret av Språkbruk.

Mikael Reuter