Skela och skeva

Reuters ruta 25/2 1998

I ett tv-program som jag medverkade i för någon vecka sedan ingick en fråga om orden skela och skeva, och jag hävdade där att skeva inte borde användas i betydelsen ’skela, vinda’. Med andra ord: dörrar, bräder, hjul och liknande ting skevar, men ögonen skelar och människan skelar med ögonen.

Nu har det i varje fall visat sig att jag lite för ensidigt utgick från dagens rikssvenska språkbruk. En tittare har skickat mig ett långt brev, väl underbyggt med exempel ur äldre (huvudsakligen finländska) ordböcker, och visat att både skeva med ögonen och ögonen skevar har en större utbredning än vad jag förmodade.

Både skela och skeva har ursprungligen betydelsen ’vara sned’. Etymologin för skev är oklar och omstridd, men skela är ett lån från medellågtyskans schelen och anses vara avlägset besläktat med det grekiska skolios, som ju i dag används om en sjuklig krökning av ryggraden.

I Nationalencyklopedins ordbok (NEO) är definitionen på skev ”som inte har normal (rak eller rät) riktning eller inställning”, och skeva definieras som ”vara skev”. Som exempel nämns skevande cykelhjul, skevande dörrar och ett skevt leende, men också i överförd betydelse en skev fördelning av makt och en skev bild av händelseförloppet. Mycket nära skev i betydelse kommer ju vind, även om det sällan används bildligt.

Talar man då om ögon som skevar så använder man ju faktiskt skeva i dess normala betydelse: ögonen har inte ”normal riktning eller inställning”. Även om det i dag verkar vara mindre vanligt att på detta sätt använda skeva om ögon (framför allt i sverigesvenskan) så tycks det förekomma eller har i varje fall förekommit, och bruket nämns i flera äldre ordböcker (dock med en hänvisning till skela och vinda som de normala orden i den betydelsen). Också sammansättningen skevögd nämns i de flesta ordböcker inklusive den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, men däremot inte i NEO. Definitionen på skevögd är dock t.ex. i Dalins ordbok från mitten av 1800-talet ”som skelar med ögonen” (alltså inte ”som skevar”).

Det kan i varje fall inte anses vara fel att säga att någon skevar (med ögonen). Mycket tyder på att skeva är väl så vanligt som skela i finlandssvenskt språkbruk.

Men medan skeva alltså kan användas om allt från cykelhjul och bräder till ögon, har både skela och vinda i första hand den specifika betydelsen ’se åt olika håll med höger och vänster öga’. Skela kan också användas bildligt i betydelsen ’se snett, snegla’.

Av de tre verben är skela det äldsta. Det har lånats in i svenskan redan under förra hälften av 1700-talet, medan både skeva och vinda är 1800-talsord. Adjektiven skev och vind är däremot betydligt äldre – skev fanns redan i fornsvenskan.

Mikael Reuter