Hur många euro?

Reuters ruta 29/4 1998

Riksdagen har nu fattat det beslut som innebär att Finland går med bland de länder som tar i bruk euron när EU:s ekonomiska och monetära union EMU inleder sin tredje etapp den 1 januari 1999. Det kan därför vara skäl att ta en titt på vissa språkliga frågor som hänför sig till EMU och euro.

EMU är en så kallad initialförkortning som i princip kan utläsas antingen som ett ord eller som en bokstavskombination. Det är förstås frestande att alludera på den strutsliknande fågeln emu och utläsa förkortningen så (dvs. emu´ med tryck på andra stavelsen), men mer sakligt och enligt min mening tydligare är det att utläsa förkortningen bokstav för bokstav (e emm u). Då slipper man också all tvekan om EMU skall uttalas med betoning på första (i så fall med långt e, e´mu) eller andra stavelsen.

EMU genomförs stegvis. I finlandssvenska medier har man turvis talat om EMU:s tredje skede, tredje fas och tredje etapp. Alla är i och för sig tänkbara, även om skede är en s.k. statistisk finlandism som alltför ofta används när man i stället kunde använda etapp, fas eller stadium. Just när det gäller EMU är det officiella eller åtminstone halvofficiella i varje fall att tala om olika etapper. Det är alltså EMU:s tredje etapp som inleds 1999.

Här i Finland tycks det inte råda någon tvekan om hur vi skall uttala euro. Vi använder samma diftong eu som vi har i Europa. Det uttalet rekommenderas också i Sverige, även om man också accepterar uttalet evro. Däremot finns det ingen som helst orsak att ta till det engelska uttalet och säga jo´rå. I svenskan liksom i alla de andra språken i EU uttalar man den gemensamma valutan enligt det egna språkets regler.

När har vi euror i fickan?

Euro är ett en-ord och den bestämda formen i singular är euron. Det är inget problem. Däremot tycks pluralformen ge många en del huvudbry.

Regeln är i varje fall klar. Så länge vi talar om belopp, bland annat i kombination med siffror, har vi ingen ändelse – vi säger till exempel att någonting kostar tio euro. Likaså talar vi om sedlar och mynt i euro och om att betala i euro. Det är bara när vi avser de konkreta sedlarna eller mynten som vi använder pluralformen euror. Vi kan alltså säga att det dröjer ända till år 2002 innan vi har euror i fickan.

Direkt fel är det att använda formen euron i plural. Det är bara neutrer, dvs. ett-ord som dike, som kan få -n i plural (diken). Det är alltså också fel att tala om ”två videon” osv., vilket jag har skrivit om förut. En bra tumregel är att ett ord inte kan lyda lika i obestämd form plural som i bestämd form singular. Användningen av -n som pluraländelse för en-ord är ett fel som har spritt sig som en farsot i synnerhet bland ungdomar i Nyland. Det är dags för ett kraftigt motanfall från modersmålslärarnas sida.

Ett specialfall är för övrigt personbetecknande ord på -ande som ordförande och studerande. Ordföranden och studeranden syftar entydigt på en enda person. I obestämd form plural har orden ingen ändelse: en förening väljer två vice ordförande och en högskola tar emot många nya studerande. Däremot finns det ett-ord på -ande som t.ex. anförande och yttrande, och de får precis som dike -n i plural: två anföranden. Det är konstigt att många till och med rätt erfarna skribenter tycks ha tappat språkkänslan på den här punkten och gladeligen talar om ”många studeranden”.

Mikael Reuter
 

Obs.! För revidering av rekommendationen se "Hur ska vi hantera euro?".