Hopa

Reuters ruta 2/9 1998

Vad gör man när man hopar? Det vet åtminstone alla lite äldre finlandssvenskar som har rört sig på sjön med roddbåt. De yngre och mer urbana känner kanske verbet bara från det bildliga uttrycket ”ro och hopa”, dvs. vela fram och tillbaka och t.ex. ändra sitt beslut eller sin åsikt flera gånger. Verbet hopa är väl etablerat i finlandssvenskt allmänspråk och känt i alla våra dialekter möjligen med undantag för Åland. Men i sverigesvenskan är det okänt.

Grundbetydelsen av hopa är att backa med årorna, dvs. ro på det viset att man skjuter årorna (eller en åra) ifrån sig i stället för att dra den mot sig. Det kan man göra dels när man sitter som vanligt i roddbåten (och då ror man alltså baklänges), dels så att man sitter akter om årorna med ansiktet mot fören och skjuter på. I det senare fallet är det ofta så att det finns en roddare som ror på vanligt sätt och den som sitter i aktern på aktertoften eller ”hopanbrädan” hjälper till – ibland med bara en åra.

Hopa kan man också göra för att bromsa och hejda båtens framfart, och då motsvaras det i sverigesvenskan av stryka med årorna. För den allmänna betydelsen av hopa finns det däremot inte något egentligt uttryck i svenskt riksspråk, utom just backa med årorna. Dialektalt förekommer däremot ett verb hamna som bl.a. betyder just hopa.

Hopa motsvaras i finskan av huovata (1 pers. pres. huopaan). Det har diskuterats en del om det är det svenska eller det finska ordet som är det ursprungliga. Enligt den etymologi som står i Svenska Akademiens ordbok (det aktuella bandet från första hälften av 1900-talet) är hopa besläktat med danskt dialektalt hope, norskt och isländskt hopa med betydelsen ’draga sig tillbaka, (bringa att) gå baklänges’. Olav Ahlbäck har emellertid i en senare artikel kommit fram till att det finlandssvenska hopa är ett lån från finskan och att huovata alltså är det ursprungliga.

När vi vänder oss till ett sverigesvenskt eller nordiskt auditorium skall vi förstås vara medvetna om att vi inte kan tala om roende och hopande utan att förklara vad det betyder. Men så här för hemmabruk i lite mindre formella sammanhang kan vi fortsätta att hopa.

Drog någon ut növlan?

På tal om båtar måste jag få slå ett slag för det finlandssvenska dialektordet növla (eller nögla som uppslagsformen kommer att vara i dialektordboken), ett ord som jag fick lära mig i somras på Åland. Det motsvaras i riksspråket av dyvika, dvs. en tapp för tillslutning av avtappningshålet i en båt. Var det möjligen någon som hade dragit ut növlan på Wäiski härom natten?

Mikael Reuter