Anmälan och meddelande

Reuters ruta 19/4 1991

Inför riksdagsvalet utsändes till de röstberättigade ett kort med rubriken ILMOITUS ÄÄNIOIKEUDESTA – ANMÄLAN OM RÖSTRÄTT. Enligt min mening är den svenska översättningen oriktig – en anmälan är något som den enskilde gör till en myndighet, inte tvärtom. En riktigare formulering kunde väl vara meddelande (ev. underrättelse) om rösträtt. I Sverige kallas för övrigt motsvarande kort helt enkelt röstkort.
T.B., Hangö

Det finska ordet ilmoitus är ett gott exempel på att ett enda finskt ord ofta kan motsvaras av flera svenska ord som inte är synonyma. Ett om möjligt ännu bättre exempel är det betydelsemässigt närstående tieto.

Det är riktigt att en anmälan i allmänhet är något som en enskild gör till en myndighet eller motsvarande, inte tvärtom. Det avgörande är i och för sig inte att det är en enda person som gör anmälan och en myndighet eller organisation som tar emot den, utan det som spelar en roll är förhållandet dem emellan i fråga om den aktuella informationen. En grupp studenter kan t.ex. skicka in en gemensam anmälan om deltagande i en kurs eller en tentamen till en enskild lärare, men läraren skickar inte en anmälan till studenterna för att meddela om tentamensresultaten.

Utmärkande för en anmälan är också att den ofta är skriven eller i varje fall har vissa drag av formalitet.

Så kan ju anmälan också avse en kort recension, t.ex. bokanmälan.

Ett meddelande är i sin tur en relativt kort och avgränsad information. Ett meddelande kan sändas från en enskild till en annan lika väl som från en myndighet till en enskild eller – med vissa begränsningar – från en enskild till en myndighet. Meddelandet behöver inte vara särskilt formellt, men i allmänhet framförs det inte muntligt direkt från avsändaren till mottagaren. ”Jag har fått ett meddelande från Kalle om att mötestiden har ändrats” säger man inte om Kalle har sagt det direkt till en.

En grundskillnad mellan meddelande och anmälan är att ett meddelande är mera av ett konstaterande som mottagaren egentligen inte ges möjlighet att ta ställning till, medan en anmälan på något sätt förutsätter en aktiv reaktion från mottagarens sida.

Närbesläktat med meddelandet är besked, men ett sådant är i allmänhet ännu mer begränsat till innehållet än ett meddelande. Typiskt för ett besked är också att det oftast är begärt eller på annat sätt förväntat: ”Hon har lovat ge besked i morgon om hon kan komma eller inte”. Typiska besked är försäkringsbesked och kontobesked – alltså begärda sakupplysningar med begränsat innehåll. Om man ringer eller skriver till valnämnden för att fråga om man har rösträtt kan man alltså få besked på den punkten.

Också underrättelse och upplysning kommer på var sitt sätt nära meddelande i betydelse och kan tänkas som översättning av det finska ilmoitus. Men båda innehåller ett element av att det är fråga om något man inte visste förut, och det är kanske det som gör att de inte känns naturliga i samband med röstkortet; de flesta vet ju att de är röstberättigade.

En betydelse av ilmoitus som för den svenska språkkänslan tillhör en annan semantisk sfär än de tidigare nämnda är annons. Etymologiskt sätt är det emellertid ett närbesläktat ord. Vi kan jämföra med det engelska announcement av samma ursprung, som ju just betyder meddelande.

Jag nämnde i början ordet tieto som ett annat exempel på ett finskt ord med många svenska motsvarigheter. Flera av dem är desamma som också kan motsvara ilmoitus. Helt normala motsvarigheter som lätt kan placeras in i naturliga satser med tieto är uppgift, upplysning, besked, underrättelse, meddelande, kännedom, vetskap, kunskap, information och data. I och med att data och uppgift(er) i sin tur ligger nära varandra i betydelse, kan man se det hela som en cirkel av ord vars betydelseinnehåll griper in i varandra. Men de ord som ligger diametralt mot varandra i cirkeln är också långt ifrån varandra betydelsemässigt, även om de båda kan översättas med tieto – t.ex. kunskap och besked.

Mikael Reuter