Sin och hans

Reuters ruta 24/5 1991

En av de satskonstruktioner som jag allt oftare får förarga mig över då jag läser svenska tidningar, nu senast en rikssvensk tidskrift, är av typen "En civilingenjör som examinerades från KTH i Stockholm 1983 tjänar i dag 2 341 kronor mer i månaden än sin kollega med examen från högskolan i Luleå".
Jag antar nämligen att man vill berätta att han förtjänar mera än hans kollega från Luleå förtjänar, inte att hans lön är 2 341 kronor mera värd än hans kollega.
Då dylika satskonstruktioner börjar höra mera till regeln än till undantagen, undrar jag om man inte kunde uppmärksamgöra skribenterna på att pronomenen sin, sitt, sina endast skall användas då det ord de utgör bestämning till står i objektsställning eller som agent, predikativ el. dyl. och absolut inte då det står i subjektsställning. Då låter det lika dumt som om man säger "Jag är längre än honom".
L.S., Helsingfors

Användningen av sin och hans hör till det som det har skrivits många spaltmeter om i språkvårdslitteraturen och grammatikböckerna. Och jag måste tyvärr besvika frågaren genom att säga att hans regel nog inte är allmängiltig. Den citerade meningen kan betraktas som fullt korrekt enligt gällande språkbruk.

Pronomenen sin, sitt och sina är speciella för de nordiska språken och saknar motsvarighet i andra germanska språk som tyskan och engelskan. Enligt huvudregeln används de för att syfta på satsens subjekt, medan hans etc. syftar på något annat ord, ofta subjektet i en tidigare sats: Stina har gift sig med hennes kollega innebär alltså att Stina har gift sig med kollegan till en tidigare nämnd person.

Men huvudregeln har ett viktigt undantag: sin syftar också på det tänkta subjektet i en satsliknande konstruktion (bland annat s.k. objekt med infinitiv), och kan i sådana fall inte syfta på det egentliga satssubjektet. Jämför följande två satser:
Stina såg Lisa kyssa sin man.
Stina såg Lisa kyssa hennes man.

Där är det helt klart att Lisa i det första fallet kysste sin egen man och i det andra fallet Stinas man, trots att Stina är satsens subjekt.

I många fall blir emellertid syftningen oklar. Innebär satsen Han bad sekreteraren gå till sitt rum att hon skulle gå till sitt eget rum eller till hans rum? Den mest sannolika tolkningen är att hon skulle gå till sitt eget rum, men det är inte den enda möjligheten. Jämför också
Han fann sekreteraren i sitt rum.
Han fann sekreteraren sittande på bordet i sitt rum.

I det förra fallet är tolkningen i första hand att sekreteraren fanns i hans rum, i det senare att hon satt i sitt eget rum. Orsaken till detta är att participkonstruktionen sittande på bordet kan ses som en satsmotsvarighet: Han fann sekreteraren. Hon satt på bordet i sitt rum.

Den mening som frågeställaren citerar hör emellertid till en annan kategori, nämligen satser med jämförelseled (inledda av som eller än). Frågan är här om det heter Han är äldre än sin bror eller Han är äldre än hans bror.

Äldre grammatiker höll före att man i sådana fall hellre bör använda hans. Ett argument var att den fullständiga satsen är Han är äldre än hans bror är, inte Han är äldre än sin bror är. Men den åsikten har knappast någon hävdat sedan 60-talet. T.ex. Åke Åkermalm skriver i boken Modern svenska (första uppl. 1966): "Det heter sålunda t.ex. 'Han är flitigare än sin bror', "Hon är lika lat som sin syster'."

Vi kan därför bra säga En civilingenjör som examinerats från KTH tjänar mer än sin kollega med examen från högskolan i Luleå, precis som vi kan säga t.ex. Han har lägre inkomster än sin fru eller Hon reser lika flitigt som sin man utan att detta implicerar jämförelser med fruns längd eller mannens allmänna flit.

Det är bara när det blir risk för missförstånd som vi bör se upp. Ett klassiskt exempel är satser av typen Han gillar båtlivet mera än sin fru. I ett sådant fall krävs det en precisering oberoende av vilken tolkning som är den rätta, t.ex. Han gillar båtlivet mera än hans fru gör resp. Han gillar båtlivet mera än han gillar sin fru.

Inom ramen för en språkspalt är det naturligtvis omöjligt att redogöra för mer än de grova huvudlinjerna när det gäller användningen av sin och hans. En god regel är i varje fall att lita på sitt språköra och i tveksamma eller tvetydiga fall välja en annan konstruktion.

Mikael Reuter