T.ex. museer

Reuters ruta 12/7 1991

Min fråga gäller bokstavligen småsaker. Jag har noterat en trend som förvånar mig, nämligen att somliga börjat skriva ut vedertagna förkortningar av typen t.ex., bl.a., kl. 8, alltså ”till exempel”, ”bland annat”, ”klockan 8” (engelskans inflytande än en gång?). Anses det att texten blir mer lättläst på det viset? Jag tycker det verkar enbart opraktiskt.
Kan man för övrigt skriva t.o.m., m.m., o.s.v. och andra motsvarande förkortningar på något annat sätt så att man kunde komma undan med något färre punkter?
Till sist: ”muséum” med accent på e är en styggelse, har jag lärt mig en gång i världen, men numera möter man det allt oftare i tryck, t.o.m. på affischer. Kan det accepteras?
Journalist

Hur man skall skriva förkortningar, använda accenter osv. är i och för sig småsaker, men det hör till de formalia som det är ganska praktiskt att behärska helt mekaniskt så att man kan ägna det egentliga tankearbetet åt viktigare sidor av skrivandet. Därför är det beklagligt att det ser ut som om skrivandets formella sida hade blivit lite styvmoderligt behandlad i modersmålsundervisningen på sistone. Skrivreglerna borde sitta i ryggmärgen, då går resten av skrivandet så mycket lättare.

Vad förkortningar beträffar kan man väl rent generellt säga att de visserligen sparar utrymme och kanske underlättar för den som skriver, men att de sällan gör texten mer lättläst. Det är bara de allra vanligaste förkortningarna, av den typ som frågaren nämner, som kan anses så etablerade att de knappast stör vanliga läsare. Men för folk med lässvårigheter kan till och med de vanligaste förkortningarna åstadkomma problem. Jag tror därför inte att det är någon olycklig tendens att somliga har börjat skriva ut allt fler förkortningar. Att det är fråga om engelskt inflytande betvivlar jag.

Till de förkortningar som det kan vara skäl att undvika i normal text hör utan vidare redan sådana som f.d. (före detta), m.a.o. (med andra ord), m.h.t. (med hänsyn till), o.d. (och dylikt) och p.g.a. (på grund av). Det finns många ovana läsare som har svårt att tolka dem.

Frågan om punkter i förkortningar diskuteras ofta, och jag har också behandlat den här i rutan för ett par år sedan. Jag konstaterade då att sättet att skriva förkortningar utan punkter är mycket vanligt i synnerhet i Sverige, men att det finns starka krafter som kämpar för punkterna, framför allt bland språkvårdarna. Också här är det fråga främst om hänsyn till läsarna: punkterna markerar klart att det är en förkortning. Skriver vi t o m kan det lika väl tolkas som en spärrad variant av ordet tom, medan t.o.m. utan tvekan tolkas som en förkortning.

T.ex. i det svenska regeringskansliet har punkterna återinförts i förkortningarna, och statsrådsberedningens språkexperter håller hårt på dem. Jag tycker därför att det är olyckligt att flera av våra tidningar på senare tid har börjat odla det punktlösa skrivsättet. Det är väl inte för mycket begärt att en skribent skriver ut några punkter för att göra sin text mera lättläst.

Normalt skall punkterna alltid sättas ut där ett förkortat ord är avbrutet: t.ex., fr.o.m., m.fl., t.o.m. Undantagen är dvs. och osv. där det anses räcka med en punkt efter förkortningen. Att m.m. skall ha punkt mellan m-en beror väl främst på att mm är upptaget för millimeter.

Så har vi då till sist frågan om en eventuell accent i museum. Den är nog fortfarande en styggelse, också om den förekommer någon gång i tryck. Både obestämd form museum, bestämd form museet och pluralformen museer skrivs utan accent. Det är bara när grundformen innehåller é, som i idé och armé, som vi har pluralformer på -éer (idéer, arméer).

Mikael Reuter