Synonymer?

Reuters ruta 13/9 1991

Är det rätt att använda tillsammans i samma betydelse som sammanlagt, åtminstone i samma betydelse som minst och i alla fall i samma betydelse som dock, emellertid? En sådan användning har blivit allt vanligare i våra massmedier.
A.D., Helsingfors

Vad de två första orden beträffar är frågan lätt besvarad. Betydelserna ’sammanlagt’ för tillsammans och ’minst’ för åtminstone är helt etablerade, inte bara i dagens svenska utan också i äldre tiders. Det är alltså helt normalt att säga t.ex. det blir tillsammans 250 mark och där var åtminstone 50 personer samlade.

Något svårare är det med i alla fall. Uttryckets grundbetydelse är ju en annan än ’dock, emellertid’, men det är tydligt att det i många fall används med en mycket snarlik innebörd. T.ex. i en mening som det visade sig i alla fall att hon hade rätt kan man tänka sig att ersätta i alla fall med dock eller emellertid, men helt synonyma är orden knappast.

Problemet är uppenbarligen att både dock och emellertid uppfattas som skriftspråkliga och ålderdomliga av många skribenter – i tal är de ju relativt sällsynta. Många tar då till i alla fall som ett slags nödutväg, fast uttrycket kanske inte passar så bra. I synnerhet i skrift kan det vara mindre lämpligt.

Jag tror inte vi skall vara så rädda för dock och emellertid, de hör dock fortfarande båda till vårt centrala ordförråd. 

***

Talar man om ont eller dåligt samvete? Får man en rabatt på eller om 20 %? Heter det Sydostasien eller Sydöstasien? Båda förekommer i tidningarna.
A.J.,A.K., Helsingfors

Både ont och dåligt samvete är helt normal och korrekt svenska.

När det gäller uttryck för mått, mängder o.dyl. används huvudsakligen tre prepositioner, på, av och om: en sträcka på fem kilometer, en behållare på 200 liter, ett värde av 500 mark, en ålder av 50 år, en lägenhet om 100 m². Den vanligaste prepositionen i modern svenska är i sådana fall på, och den går att använda med nästan alla ord som betecknar mått etc. Prepositionen av används främst med vissa bestämda ord som värde, belopp, ålder, och om håller klart på att tappa terräng och ge vika för på. I dagens svenska är det därför klart vanligare att tala om en rabatt på 20 % än en rabatt om 20 %, även om det senare naturligtvis är fullt korrekt.

Både Sydostasien och Sydöstasien förekommer, inte bara i våra tidningar utan också i rikssvensk press. Den vanligaste formen i tidningarna tycks vara Sydostasien, och den används också av t.ex. uppslagsverket FOCUS. Men den nya Nationalencyklopedin, som i dylika frågor brukar betraktas som normerande, använder Sydöstasien, säkert efter noggrant övervägande.

***

På finska heter journalist ”sanomalehtimies”, som är ett långt ord och dessutom könsbundet och bundet till skrivna medier. Man säger därför ofta ”toimittaja”, dvs. redaktör. Men på svenska kan väl redaktör inte användas som allmän yrkesbeteckning och fullständig synonym till journalist?
Krånglig tidningsläsare

Skillnaden mellan journalist och redaktör var en av de saker som den fackligt och nordiskt aktive journalisten Lars Bruun brukade framhålla redan på 1970-talet. Alla redaktörer är visserligen i princip journalister, men det är bara sådana journalister som är fast knutna till en redaktion (och gärna då i en lite högre ställning) som kan kallas redaktörer. Lätt förenklat kan man alltså säga att yrkesbeteckningen är journalist medan redaktör är en tjänstebeteckning.

Det kan också vara värt att påpeka att journalist på svenska bra kan användas om medarbetare i etermedierna. Man kan alltså vara både radiojournalist och TV-journalist, trots att ordet etymologiskt sett hör ihop med tidningar och tidskrifter. Detsamma gäller inte finskans sanomalehtimies, vilket kan ses som ett exempel på att det inte alltid är så praktiskt att skapa ett lättgenomskinligt inhemskt avlösningsord – när omständigheterna förändras kan det bli mindre lämpligt.

Mikael Reuter