Finlandssvenska i Norden

Reuters ruta 27/11 1992

Jag hörde nyligen på ett radioprogram, där en dansk herreman ansåg att finlandssvenskan är det tungomål som förstås bäst i hela Norden, en nordisk språkbrygga. Också andra har framfört liknande åsikter. Själv har jag i Norge blivit komplimenterad för min "goda skandinaviska". När islänningar och färingar talar skandinaviska låter det nästan som finlandssvenska.
Men är allt gott och väl? Hur ska vi leva upp till vårt rykte? Åtminstone borde vi utelämna alla fennicismer och rent finska ord som vårt språk är uppblandat med.
Nordist

Nordisk språkförståelse är ett märkligt fenomen, om än inte unikt i världen. Principen är ju den att alla danskar, norrmän, svenskar och finlandssvenskar skall kunna tala sitt modersmål och ändå bli förstådda av varandra, medan finnar, islänningar, färingar, grönlänningar och samer får ta till svenska, danska eller "skandinaviska" som hjälpspråk. En liknande tvärspråklig förståelse är möjlig bland annat i fråga om vissa av de slaviska språken, medan t.ex. finskan och estniskan är så pass olika att ömsesidig förståelse är möjlig bara efter studier eller långvarig träning.

Det har gjorts en hel del undersökningar av hur den nordiska språkförståelsen fungerar i praktiken, och även om resultaten varierar visar de alla att kommunikationen inte fungerar helt problemfritt. Om vi håller oss till dem som har ett skandinaviskt språk som modersmål är det framför allt svenskarna och danskarna som har svårigheter med att förstå varandra i tal. Svenskar utan tidigare erfarenhet av danska förstår bara en liten del av det som sägs på genuin danska. Danskarna har något lättare att förstå svenskarna, kanske för att det är vanligare att man tittar på svensk TV i Danmark än vice versa.

Som det framgår av frågan är det ganska vanligt att man får höra att finlandssvenskan är lätt att förstå över hela Norden. Men vi skall inte bli för övermodiga. Det har hittills gjorts bara en vetenskaplig undersökning av nordisk språkförståelse där också finlandssvenskan har beaktats: Ulla Börestam Uhlmanns enkätundersökning bland deltagarna på ett antal nordiska möten av olika slag (Nordiska språksekretariatets rapport nr 16). Deltagarna i enkäten fick bl.a. uppge vilka av mötesspråken som de ansåg sig ha förstått "bra" eller "mycket bra".

Svaren visade att danskarna förstod norska bäst (92 % bra), därnäst islänningars danska (86 %) och rikssvenska (80 %). Sedan var det ett långt steg ner till finlandssvenska (50 %) och finnars svenska (43 %).

De norska deltagarna förstod bäst rikssvenska (98 %), därefter danska (80 %), finlandssvenska (76 %), islänningars danska (74 %) och finnars svenska (69 %).

För islänningarna däremot kom finlandssvenskan på andra plats (68 %) efter danska (74 %) och följd av finnars svenska (60 %), norska (55 %) och rikssvenska (42 %). Det här visar vilken stor roll satsmelodin spelar: den isländska satsmelodin har ju mycket gemensamt med den finska och finlandssvenska.

Vad gäller rikssvenskarnas och finlandssvenskarnas förståelse kan man konstatera en mycket stor skillnad mellan danska och norska. Omkring 90 % uppgav sig förstå norska bra, medan bara 48 % av rikssvenskarna och 41 % av finlandssvenskarna förstod danska bra. Av finnarna sade sig knappa 20 % förstå norska bra och under 5 % danska bra. Däremot gick det bättre med rikssvenska (55 %) och allra bäst med finlandssvenska (76 %). För de finska deltagarna är den nordiska språkförståelsen alltså inte någon realitet, och undersökningsresultaten får ses som ett starkt argument för ökad tolkning i nordiska sammanhang.

Nu kan vi självfallet inte tolka de här siffrorna som någon absolut sanning. Trots att det var fråga om över 900 deltagare var antalet finlandssvenskar bara 33, och vi får räkna med att de finlandssvenska talare som de andra deltagarna baserade sin förståelse på var ännu färre. Kanske några av de talträngda finlandssvenskarna hade talat otydligt eller använt en mängd finlandismer? Eller var det bara det att danskarna och norrmännen var ovana vid att höra finlandssvenska? Det enda vi kan konstatera var att undersökningen inte bekräftade myten om den lättförståeliga finlandssvenskan annat än för islänningarnas och finnarnas vidkommande.

Mikael Reuter