Kännspak

Reuters ruta 21/8 1992

Jag skulle vilja veta mera om ordet kännspak – dess ursprung, betydelse och användning. Jag har förstått att ordet inte just används i Sverige, men jag tycker det är ett målande uttryck.
Ålänning

Kännspak är ett gammalt nordiskt ord som användes redan i fornsvenskan i formen kænnispaker och som också har en motsvarighet i norskan (kjennespak). Den senare delen av ordet är adjektivet spak i den äldre betydelsen ’klok, förståndig’.

I dagens finlandssvenska används kännspak i betydelsen ’lätt igenkännlig, karakteristisk’. En holme eller ett föremål i terrängen kan ha en kännspak silhuett, en människa kan ha ett kännspakt skratt och en fågel kan ha en kännspak flykt, för att nämna några exempel. Men den betydelsen är inte den ursprungliga. I fornsvenskan, och ännu i 1800-talets rikssvenska, betydde kännspak ’som har lätt att känna igen’. Det användes främst om människor, men även om djur.

Den ursprungliga betydelsen av ordet är lätt att förstå utgående dess beståndsdelar. När och hur utvecklingen till den nya betydelsen har skett i finlandssvenskan är svårt att ange med säkerhet. Hugo Bergroth skriver år 1917 i sin Finlandssvenska att kännspak i finlandssvenskan brukas uteslutande i betydelsen ’lätt igenkännlig, karakteristisk’ och att ordet är i det närmaste utdött i Sverige. A.F. Dalins ordbok från mitten av 1800-talet tar upp ordet i dess ursprungliga betydelse utan närmare kommentarer, i Hellquists etymologiska ordbok (2 uppl. 1939) uppges det vara mest dialektalt och i Östergrens Nusvensk ordbok (bandet tryckt på 1930-talet) betecknas kännspak som ålderdomligt och regionalt – men där nämns också den nya betydelsen ’lätt igenkännlig’, som anges som ”särsk. ofta finl.”. Moderna svenska ordböcker, inklusive Svenska Akademiens ordlista, uppger att ordet är provinsiellt eller finländskt och ger bara den nutida finlandssvenska betydelsen. I Svensk ordbok saknas kännspak helt.

Betydelseutvecklingen hos den senare delen av ordet, adjektivet spak, är värd en egen kommentar. Den ursprungliga innebörden var som sagt ’klok, förståndig’. Uppenbarligen har det varit så att den som är stillsam och mild har uppfattats som förståndig, och så har utvecklingen småningom gått vidare till dagens betydelse ’foglig, beskedlig, medgörlig’. Intressant nog har orden snäll (besläktat med snille; jfr äv. den tyska betydelsen ’snabb’) och beskedlig genomgått en liknande utveckling från en ursprunglig betydelse ’klok, förståndig’.

Kännspak hör till de gamla finlandssvenska ord som ger vår språkvariant en särskild must och prägel och som vi enligt mitt förmenande inte skall gå in för att utmönstra. Att vi måste förklara det när vi vänder oss till rikssvenskar är sedan en annan sak.

Däremot vill jag utfärda en liten varning när det gäller det närliggande adjektivet kännbar. Jag har skrivit om det förut, men det kan vara på sin plats att än en gång påpeka att det bara bör användas i samband med något som uppfattas som mer eller mindre negativt: en kännbar brist, en kännbar förlust, kännbart högre kostnader.

Mikael Reuter