Tankstreck och bindestreck

Reuters ruta 24/4 1992

Jag brukar hjälpa min man litet med språkgranskning och korrekturläsning, och utnyttjar då flitigt SAOL och Svenska skrivregler m.m. Nu har en äktenskaplig konflikt seglat upp hos oss. Jag har lärt mig att skilja mellan tankstreck och bindestreck – och dessutom att få fram dem på datorn – men min man vill använda dubbla bindestreck i stället för tankstreck, alltså -- i stället för –. Han tycker att det syns bättre så. Själv misstänker jag att han är influerad av något slags anglosaxisk språknorm.
Professorska

Syftet med skrivregler är att underlätta kommunikationen mellan den som skriver och den som läser. Det är lättare att skriva om det finns klara och någorlunda enkla regler för hur man skall hantera de formella sidorna av skrivandet, och det är lättare att läsa en text om den är skriven enligt regler som är bekanta för läsaren. Då kan författaren ägna sig åt formuleringskonst på högre nivå, och läsaren kan koncentrera sig på att förstå innehållet i det skrivna.

Den som skriver privat text eller t.ex. vetenskaplig text i eget namn måste naturligtvis inte följa några speciella skrivregler (om inte t.ex. redaktören för en bok eller tidskrift kräver det). Men visst är det ganska opraktiskt om alla börjar tillämpa de regler som de personligen råkar gilla. Det är knappast på skrivteckennivån vi skall förverkliga oss själva som författare.

Alla gällande skrivregler – både språknämndens och t.ex. Tekniska nomenklaturcentralens – gör skillnad mellan tankstreck (–) och bindestreck (-) i tryckt text. På skrivmaskiner av den gamla sorten finns ju inget tankstreck, så där används bindestrecket också som tankstreck, med den viktiga skillnaden att det i så fall skall omges av mellanrum också i sådana fall då tankstrecket skulle stå utan mellanrum, t.ex. 24–25 april.

Möjligheten att använda två bindestreck (--) i stället för tankstreck nämns inte i skrivreglerna, även om skrivsättet kan förekomma enstaka gånger i maskinskriven text. Risken är uppenbar att de två bindestrecken snarast förvirrar läsaren – möjligen kan de förväxlas med tre tankstreck (–––), som används för att markera utesluten text t.ex. i citat. Jag avråder allstå bestämt från att skriva -- i stället för –. (Ett undantagsfall där två bindestreck används är vid angivande av tidsintervall enligt den s.k. internationella standarden för datumskrift, t.ex. 1992-04-24--05-17.)

Med dagens datorer är det ingen större konst att trolla fram ett tankstreck, bara man ägnar några minuter åt ordbehandlingsprogrammets manual. Bland det första jag brukar göra när jag tar i bruk ett nytt program är att lägga in ett makro för tankstreck eller lägga in tankstrecket på min personliga tangentbordslayout. Det konstiga är emellertid att tankstrecket inte finns som standard på själva tangentbordet, med tanke på hur vanligt det är som skrivtecken (inte minst om man också räknar med behovet av minustecken i matematiska och ekonomiska sammanhang).

Användningen av tankstreck och bindestreck behandlas ingående i den nyutkomna boken Svenska skrivregler (Svenska språknämnden 1991). Här vill jag bara erinra om att tankstrecket i vissa fall omges av mellanrum – t.ex. vid inskjutna satser – och i andra fall står utan mellanrum (24–25 april, sträckan Jakobstad–Vasa, öppet 9–16).

Tankstreck används ofta för att markera en replik. I den användningen kallas det också anföringsstreck, replikstreck, talstreck eller pratminus. Strecksatser är satser i uppräkningar o.dyl. som inleds med tankstreck, i denna funktion även kallat punktningsstreck (vilket alltså motsvarar finlandismen ”franska streck”).

Mikael Reuter