Zigenare skriver roman

Reuters ruta 4/7 1992

”Romaner presenterade sig för KSSE-länderna” stod det i en tidningsrubrik för ett par veckor sedan, och jag undrade hur det var möjligt – borde det inte vara författarna som presenterar sina romaner? Men när jag läste notisen såg jag att det uppenbarligen handlade om zigenare, för trots att det talades om ”det romanska folket” passade beskrivningen inte heller in på det som enligt Svenska Akademiens ordlista är romanska folk, nämligen folk som talar romanska språk (språk utvecklade ur latinet).
Min fråga är nu: är det numera önskvärt, eller ens korrekt, att tala om romaner i stället för zigenare?
Romanist

En knapp vecka efter att den citerade rubriken stod i tidningen ingick det här på Dagbokssidan en lång födelsedagsintervju med författaren Veijo Balzar. Han är själv zigenare, och talade i intervjun om zigenarnas identitet, kultur och traditioner. Där talades det konsekvent om zigenare och zigenarkultur. De romaner som nämndes var fyra böcker som Baltzar redan har skrivit och två som han håller på med.

I våras deltog jag i ett seminarium i Stockholm som handlade om minoriteter i Norden. Den första dagen deltog ingen zigenare, men det övriga deltagarna verkade mycket måna om att undvika det förment diskriminerande ordet zigenare och i stället tala om romer. Det enda undantaget var en forskare som själv hade arbetat mycket med och för zigenarna, och som också kallade dem zigenare. Den andra dagen kom så de svenska zigenarnas representant till konferensen. I sitt anförande tangerade han inte över huvud taget benämningsfrågan, utan talade konsekvent om zigenare.

Att ordet ”roman” för zigenare är ett direkt fel råder det ingen tvekan om. Det är helt enkelt en oriktig översättning av det finska romaani. Som folkslagsbeteckning betyder roman ’person som tillhör romanskt folk’, dvs. en fransman, italienare, spanjor el.dyl. Däremot finns det ett svenskt ord rom (uttalat råmm) som betyder zigenare. Det är ett lån ur zigenarspråket romani, där det betyder ’människa’ och ’zigenare’.

Frågan är nu om vi på svenska borde gå in för att tala om romer i stället för zigenare, av något slags hänsynsfullhet. Det tycks finnas en viss rörelse i den riktningen framför allt i Finland.

Personligen ser jag det faktiskt som mer diskriminerande (en överbeskyddande majoritetsinställning, kanske betingad av undermedvetet dåligt samvete) att undvika det traditionella och språkligt obelastade ordet zigenare, det ord som också de flesta zigenare själva använder på svenska. Genom att tala om romer tar vi snarare avstånd från den traditionella zigenarkulturen och zigenarnas rätt till sin identitet. Den diskriminering eller misstro mot zigenare som onekligen förekommer i våra samhällen beror nog inte på att vi använder ordet zigenare!

I finskan är situationen i viss mån en annan. Det finska ordet mustalainen ’svarting’ kan med visst fog betraktas som nedsättande, precis som lapp för same. Även om mustalainen väl fortfarande är normalordet i finskt allmänspråk (också bland finska zigenare), har man i officiella sammanhang för det mesta gått över till romaani.

Men på svenska säger vi att zigenaren Veijo Baltzar skriver romaner om zigenarna och deras kultur. Huruvida han också äter rom och kanske någon gång rentav dricker ett glas rom förtäljer inte historien.

Mikael Reuter
 

Läs även Reuters ruta 20/10 1999

Tillägg 18/12 2008: Observera att detta är skrivet 1992. I dag är rom – numera uttalat med långt å – det etablerade ordet i både Sverige och Finland.