Vilka hör till OSS?

Reuters ruta 24/1 1992

Vad heter riktigt det nya samvälde som består av de forna Sovjetrepublikerna? I massmedierna i Finland och Sverige har det förekommit flera varianter: Samväldet av självständiga stater, Oberoende staters samvälde osv., förkortat SSS eller OSS. Vad ska vi kalla invånarna i samväldet? Och hur ska vi skriva namnet på de olika staterna? Också den floran tycks vara brokig.
SOS

Nyhetsfolk, namnexperter och språkvårdare har haft bråda tider de senaste veckorna med att försöka hålla reda på vad de nya staterna i öst och deras samvälde heter. I synnerhet på svenskt håll har det rått en hel del vacklan, och olika medier har använt olika namn.

Nu har det hela i varje fall börjat stabilisera sig någorlunda, även om en viss variation fortfarande förekommer. Själva samväldet heter på svenska Oberoende staternas samvälde, förkortat OSS. En alternativ form (som tycks användas bl.a. i Sveriges TV) är Oberoende staters samvälde, men de språkvårdare jag talat med i Sverige tycker att den obestämda formen ”staters” är mindre lämplig ’ det är som om vilka oberoende stater som helst kunde ansluta sig till samväldet.

I dagligt tal går det också bra att helt enkelt tala om Östsamväldet.

Någon särskild invånarbeteckning för dem som bor i de stater som hör till OSS finns inte. Ingen är ju medborgare i OSS, utan i de enskilda staterna. Men det finns ett fall där det blir aktuellt att ha en gemensam benämning, och det är i idrottssammanhang när Östsamväldet (än så länge) uppträder gemensamt. Vi skall emellertid inte falla för frestelsen att kalla dem ”ossare”, ”ossier”, ”ossiter” eller ”ossianer”, utan det bästa är att helt enkelt kalla dem representanter för OSS eller OSS-representanter. Observera för övrigt att det i synnerhet i sportsammanhang är viktigt att vi säger o ess ess ’ det kan annars uppstå fatala missförstånd om man säger att någon representerar OSS, uttalat åss ...

De elva staterna inom Östsamväldet är Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Armenien, Azerbajdzjan, Kazachstan, Kirgisistan, Moldavien, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Av de ursprungligen femton Sovjetrepublikerna står fyra utanför OSS: Estland, Lettland, Litauen och Georgien.

Några av de här namnen tarvar en kommentar.

För det första kan man konstatera att man sedan några år tillbaka på nytt använder z för att beteckna tonande s-ljud i transkription av kyrillisk skrift.

Svenskan har alltså här gått sin egen väg och följer inte en tidigare samnordisk rekommendation att återge både det tonande och det tonlösa ljudet med s. Undantaget här är Kirgisistan, eftersom det så nära ansluter sig till ordet kirgis. Så är rekommendationen åtminstone i dagens läge, även om man ibland ser namnet skrivet med z.

Kirgisistan innebär dessutom en återgång till det tidigare svenska namnet. Under Sovjetunionens tid användes nämligen på senare tid huvudsakligen Kirgisien. Motsvarande återgång har skett internationellt. På svenska förekommer också (liksom på finska) formen Kirgistan, som bygger på det ryska namnet Kirgizstan.

För Moldavien används ibland i massmedierna Moldova, som är den rumänska namnformen som moldavierna numera själva använder. Men det råder en bred enighet bland språk- och namnexperter om att vi på svenska kan och bör bibehålla namnet Moldavien.

Jag har tidigare skrivit om skillnaden mellan finne och finländare, est och estländare osv. Jag trodde inte då att det skulle bli aktuellt att tala om ryssländare, men nu har ryssarna själva börjat särskilja mellan rossijane (ryssländare) och russkije (ryssar), och ryssländare har flera gånger använts t.ex. i Sveriges TV. Fram för det alltså.

Alla republikerna har ju i hög grad blandad befolkning, och det innebär att vi bör skilja också mellan azerier och azerbajdzjanier, kirgiser och kirgisistanier, uzbeker och uzbekistanier osv. Både ryssar, kirgiser, tadzjiker och turkmener kan ju vara medborgare i Kazachstan och därmed kallas kasachstanier, även om de inte är kazaker (även stavat kazacher).

Så här ser läget alltså ut nu. Men vi får vara beredda på att det ännu sker förändringar, bl.a. beroende på hur praxis i rikssvenska medier utvecklas. Vi kan inte börja hålla oss med en egen uppsättning statsnamn och nationalitetsord på finlandssvenska.

Mikael Reuter