Damer eller kvinnor?

Reuters ruta 1/12 1989

Varför heter det i idrottsreportage från olika idrottstävlingar damer och herrar? Borde det inte vara kvinnor och män? Jag tycker att både dam och herre har en betydelse av högre socialklass; en dam är en DAM (av börd eller klass), och detsamma gäller HERRE – jämför herreman, herrskap, herrgård etc.
Inom idrotten talas det också om flickor och pojkar. När blir en flicka kvinna (dam) och en pojke man (herre)?
Tölöman

Att man i idrottssammanhang vanligen talar om damer och herrar snarare än kvinnor och män har väl delvis historiska orsaker. Det finns en parallell i engelskans ladies och gentlemen, som framför allt tidigare användes i sportsammanhang och som sannolikt härstammar från en tid då det inte var så många andra än gentlemännen som hade möjlighet att ägna sig åt sport.

En ingående semantisk undersökning av ordparen dam – kvinna och herre – man i dagen svenska skulle säkert vara intressant. Tills vi får den undersökningen får jag nöja mig med några försök till en utredning av ordens betydelse och användning.

Det är naturligtvis riktigt att dam och herre har i stort sett den grundbetydelse som frågaren anger, eller för att citera Svensk ordbok ”respekterad kvinna av god samhällsställning” och ”respekterad man i (synbart) god samhällsställning”. Som ordboken också påpekar, kan herre också användas lite ironiskt: han var mig en skön herre.

En speciell betydelse hos dam är ’kvinnlig partner vid tillställning’, alltså en motsvarighet till kavaljer. På en soaré är det en stor skillnad på om man presenterar någon som sin dam eller som sin kvinna ...

Men det finns också fall där dam och herre används utan avseende på social ställning för att ange att något är avsett för kvinnor respektive män. Vi talar t.ex. om damskor och herrskor, damkläder och herrkläder, damtoaletten och herrtoaletten. Lustigt nog används kvinnokläder och manskläder nästan bara när det är fråga om att män går i kvinnokläder och kvinnor i manskläder.

Till denna socialt neutrala användning av damer och herrar hör språkbruket i idrottssammanhang. Även om man i vissa fall har börjat tala om kvinnor och män, är det fortfarande vanligast med damer och herrar i Sverige lika väl som i Finland.

Framför allt som förled i sammansatta ord är det ofta nästan omöjligt att tänka sig annat än dam- och herr-. Vi kan inte tala om ”kvinnosingel” i tennis eller om ”manslaget” i en landskamp. Kvinnoidrott går däremot bra, även om damidrott är vanligare, och visst kan man tänka sig kvinnofotboll. Sedan kan man ju tala om tjejidrott och tjejfotboll, men då är vi inne på en annan stilnivå.

De fall där kvinnor och män främst kommer in i bilden är väl i olika grenar av friidrott, skidåkning o.dyl. Att tala om kulstötning för kvinnor känns nästan naturligare än kulstötning för damer – men kanske det beror på fördomar.

Så vitt jag kan se är detta ett fall där vi inte skall ha någon språklig styrning eller likriktning. Den variation som förekommer i massmedierna är i mitt tycke vettig och väl balanserad.

När flickor blir damer och pojkar herrar i idrottssammanhang är inte en språkfråga utan en regelfråga. Vanligen går väl gränsen vid 18 år.

Mikael Reuter