Tvåseriersgymnasium

Reuters ruta 16/6 1989

Med anledning av den aktuella debatten: heter det faktiskt tvåseriersgymnasium med förleden i pluralis? Själv tycker jag det låter naturligare att tala om ett tvåseriesgymnasium, analogt med femlaudatursstudent, fyrfärgstryck osv.
H.B., Helsingfors

Sammansatta ord bildas i svenskan i allmänhet med förleden i obestämd form singularis, också när förleden i sin tur inleds med ett räkneord. Vi talar alltså t.ex. om tvåvåningshus, trepunktsbälte, trevägskran, fyrfärgstryck, femaktsdrama och sexkantsmutter. Exemplet femlaudatursstudent är inte relevant i detta avseende, eftersom det heter ett laudatur, flera laudatur ("laudaturer" är visserligen en vanlig form i finlandssvenskan, men den brukar inte betraktas som korrekt).

En ganska stor del av de vanligaste sammansättningarna av det här slaget är i själva verket sådana där det aktuella ordet har samma form i pluralis som i singularis: tvåplansvilla, trelärarskola, treglasfönster, fyrabarnsfamilj, femmilslopp, sexrumslägenhet. I sådana fall är det naturligtvis omöjligt att avgöra om förleden uppfattas som singularis eller pluralis.

Men sedan finns det faktiskt en hel del sammansättningar där förleden otvetydigt står i pluralis. Hit hör bl.a. alla sammansättningar med räkneord + dag: tredagarsfeber, femdagarsvecka, sexdagarsloppet. Också andra tidsord hör hit: tiominutersrast, tvåtimmarsföreläsning, sexveckorskrisen. Vidare får ord för myntenheter plural form i den mån ordet normalt står i pluralis efter räkneord större än ett. Vi talar t.ex. om hundrakronorssedlar och tiodrakmersmynt.

Ytterligare exempel på plurala ord i sammansättningar är tvådörrarsbil, trepersonersfamilj, trerätterslunch och femsiffrorskombination. Alternativet i de här fallen är knappast "tvådörrsbil", "trepersonsfamilj" osv. utan snarare särskrivning: två dörrars bil, tre personers familj, tre rätters lunch.

Vad är det då som gör att vi i vissa fall har singular och i andra plural förled?

Jag är rädd för att man inte kan ställa upp någon regel. Det tycks inte vara semantiskt betingat eller beroende t.ex. av vilken preposition vi skulle ha i ett ersättande uttryck. Ett hus med två våningar är ett tvåvåningshus och en mutter med sex kanter är en sexkantsmutter, medan en bil med två dörrar är en tvådörrarsbil och en familj med tre personer är en trepersonersfamilj.

Kan det möjligen vara så att de två dörrarna, de tre personerna och de tre rätterna på något sätt uppfattas som mer individualiserade än de tre punkterna i trepunktsbältet, de tre vägarna i trevägskranen och de fyra färgerna fyrfärgstrycket? Det är svårt att säga.

En annan möjlighet är att den plurala formen är vanligare när det är naturligt att särskriva motsvarande uttryck (fem dagars vecka, tre rätters lunch). Vi skulle ju knappast tala om "tre punkters bälte", "tre vägars kran", "sex kanters mutter". Men två våningars hus är väl lika tänkbart som fem dagars vecka?

Vi får alltså bara lov att konstatera att bägge typerna av sammansättningar förekommer, utan att vi med full säkerhet kan säga vad det är som styr valet. I och med det är det dags att ta ställning till om det borde heta tvåseriersgymnasium eller tvåseriesgymnasium.

Så vitt jag kan se är båda formerna möjliga. Ändå skulle jag hålla på den som vanligen har använts, nämligen tvåseriersgymnasium. Det kan hända att det är vanan som avgör, men det är i och för sig inget dåligt motiv - gängse bruk är ett ganska viktigt språkriktighetsargument.

Om det ligger något i de kriterier för val av pluralform som jag skisserade upp ovan, skulle tvåseriersgymnasium också platsa bra bland de ord som har plural förled. Åtminstone är det fullt möjligt att tänka sig särskrivningen två seriers gymnasium.

Slutligen kan jag nämna ett fall (kanske det enda?) där vi kan ha plural förled i en sammansättning som inte inleds med räkneord. Det är fråga om förleden länder- i ord som länderfördelning, länderval (t.ex. i samband med biståndsprojekt). Det är uppenbarligen delvis fråga om inflytande från tyskan, men samtidigt beror det säkert på de många betydelserna hos ordet land, som gör att förlederna land- och lands- huvudsakligen används med annan innebörd än det här är fråga om (land i motsats till vatten, landet i motsats till staden osv.).

Mikael Reuter