Inte ens med våld
Reuters ruta 27/10 1989
I en ledare i Hufvudstadsbladet läste jag följande meningar: ”hela vår flyktingpolitik äventyras om ens enskilda kurder ger minsta anledning att kunna betraktas som en säkerhetsrisk. --- Ingen kommun som är villig att ta emot ens en liten flyktingkoloni borde avsnäsas.” Det är något i användningen av det lilla ordet ens som skorrar i mina öron. Vad är det som är galet?
Ordrotare
Det stämmer att ordet ens i de här fallen har använts på ett sätt som inte är normalt i allmänsvenskt språkbruk. I vilken utsträckning det användningssättet förekommer i finlandssvenskan kan jag inte säga med säkerhet, men det är i varje fall uppenbart att det är fråga om inflytande från finskan edes som ju ofta men inte alltid kan översättas med ens.
Det karakteristiska för ens i den huvudbetydelse som det här är fråga om är nämligen att det bara kan användas i mer eller mindre nekande mening. De överlägset flesta beläggen på ens finner man alltså i kombinationen inte ens. Men den nekande funktionen behöver inte vara direkt synlig i form av ett direkt nekningsord: det räcker bra med t.ex. knappast, utan att och liknande uttryck.
Vi kan alltså ha meningar som
han vågade knappast ens tilltala henne;
hon svarade utan att tveka ens en sekund;
han gick sin väg utan ens en antydan till hälsning;
ingen av dem hade ens besökt platsen tidigare.
I vissa fall kan den underförstådda nekande innebörden vara ännu mera dold. Svensk handordbok ger bl.a. följande exempel:
att du ens gitter tänka på saken;
få om ens någon gör om den presentationen;
har du ens försökt räkna talet?
I Östergrens Nusvensk ordbok finner man frasen
Det skulle vara obehagligt att ens sätta det i fråga.
I de exempel som nämns i frågan används ens inte i sådana nekande sammanhang, och därför upplever vi meningarna som onaturliga. Däremot vore det fullt korrekt att skriva t.ex.
Det är knappast troligt att ens enskilda kurder ger anledning till ... eller Ytterst få kommuner är villiga att ta emot ens en liten flyktigkoloni.
I de aktuella meningarna kunde man tänka sig t.ex. följande omskrivningar:
Hela vår flyktingpolitik äventyras redan om enskilda kurder ger minsta anledning ...
Ingen kommun som är villig att ta emot åtminstone en liten flyktingkoloni borde avsnäsas.
***
Enligt ett referat i Kyrkpressen skulle en representant för Hbl ha sagt att religiösa debatter ofta sväller ut i det absurda och därför måste avbrytas med våld. Hur ”våldsam” kan man vara? Kan detta uttryck användas så?
J.O.T., Helsingfors
Det verkar onekligen som om tidningen såg sig tvungen att använda mera våld än nöden kräver. Det svenska med våld har nämligen normalt en rent konkret betydelse, och kan alltså inte användas på precis samma sätt som finskans väkisin, som ju ofta förekommer försvagat i överförd bemärkelse.
Ett ännu mer påfallande exempel fanns häromdagen i pressklippsspalten: ”Om ingen av huvudkandidaterna får ett stöd på över 25 proc. inför nästa presidentval blir Mauno Koivistos option med våld aktuell”. Sådana meningar är förmodligen näst intill obegripliga för en rikssvensk läsare.
***
Har Suomen Keskusta något officiellt namn på svenska? I tidningarna har jag sett både Finlands Center och Centern i Finland.
Gräsrot
Svaret är för en gångs skull entydigt: det officiella namnet är Centern i Finland. Det har dessutom en historia.
När namnbytet var aktuellt vände sig partiet nämligen i god tid till Svenska språkbyrån. Efter konsultationer med bl.a. representanter för tidningspressen rekommenderade språkbyrån just Centern i Finland. En av motiveringarna var att Centern då kunde användas fristående utan att man behövde byta från obestämd till bestämd form (jfr Finlands Center). Vidare är det naturligt inte minst i rikssvensk press att tala om Centern i Finland i motsats till centern (dvs. Centerpartiet) i Sverige eller centern i andra länder. Dessutom låter Finlands Center lite som Finlands mittpunkt.
Poängen i det hela var att det svenska namnet genast accepterades av partiledningen, medan namnfrågan in i det sista var oklar på finska: närmast tvekade man mellan Suomen Keskusta och Suomalainen Keskusta. I praktiken kan man alltså säga att det svenska namnet slogs fast före det finska.
Därför skulle det inte skada om våra svenska journalister bemödade sig om att använda det officiellt fastställda namnet.
Mikael Reuter