Tveksamt

Reuters ruta 25/8 1989

"Målet rätt, metoden tveksam"
Så står det i överskriften till ett inlägg i Hbl om ett expertuttalande om stabiliseringsavdraget. Skatteexperten synes dock enligt inläggets text ha sagt "Jag ställer mig mycket tveksam till de skattelättnader som planerats", vilket synes mig vara ett korrektare uttryckssätt. Enligt min uppfattning kan en person tveka och känna sig tveksam inför ett beslut, medan en metod bara kan te sig tvivelaktig ur den tvekandes synpunkt.
Anses verben tvivla och tveka numera sakna varje nyansskillnad ända till synonymitet? Det skulle synas mig som en utarmning av språket. Beror det på att tveksam är ett kortare ord än tvivelaktig att det förra håller på att bli allenarådande på det senares bekostnad?
G.M., Västanfjärd

Den ökande användningen av tveksam i samma betydelse som tvivelaktig är ett typiskt exempel på en språklig förändring som håller på att ske inför våra ögon och som därför ofta tas upp bl.a. i brev till språkspalter. Det är förståeligt om många som utan tvekan håller de två orden isär irriterar sig på ett i deras mening direkt oriktigt språkbruk.

Den som inte godkänner att en metod kan vara tveksam har gott stöd hos Erik Wellander i hans bok Riktig svenska (2 uppl. 1973). Wellander skriver så här: "Adjektiven tveksam och tvivelaktig ansluter sig i betydelsen till de ord som de är avledda av. Tveksam sägs om personer, tvivelaktig företrädesvis om saker och förhållanden. Man är tveksam inför ett byggnadsförslag, emedan kostnadsberäkningen är tvivelaktig."

Nu, drygt femton år senare, är det i varje fall utan tvivel så att uttryck av typen det är tveksamt om ... har blivit så vanliga i svenskan att det inte längre skulle gå att utrota dem även om språkvårdare och lexikografer gjorde sitt bästa.

Vi kan jämföra hur Svensk handordbok från slutet av 1960-talet och Svensk ordbok från 1986 behandlar ordet tveksam. Svensk handordbok ger bl.a. följande exempel:
jag är tveksam om (ej: det är tveksamt) hur detta skall tolkas;
i tveksamma (hellre: tvivelaktiga) fall.

Svensk ordbok tvekar emellertid inte att som den ena huvudbetydelsen hos tveksam ange 'som orsakar tvekan', med exemplen
i tveksamma fall bör man hellre fria än fälla;
det är tveksamt hur hans ord skall tolkas.

Professor Bertil Molde behandlade frågan i sin språkspalt i Svenska Dagbladet för ett år sedan, och också han konstaterade att denna nya, opersonliga konstruktion med tveksam inte längre kan utdömas. Signifikativt nog var frågeställaren också då finlandssvensk - det verkar som om betydelseutvecklingen inte var fullt lika långt gången hos oss som i Sverige.

Vad kan då vara orsaken till att vi har fått en sådan utvidgning av betydelsen hos ordet tveksam? Frågarens förmodan att det beror på att det är kortare än tvivelaktig kan ju bara vara en delförklaring, den huvudsakliga utlösande faktorn måste vara en annan.

En orsak har vi nog i ordens likartade användning i vissa konstruktioner. Från meningen
jag är tveksam om metoden är bra
är steget kort till den mer opersonliga konstruktionen
det är tveksamt om metoden är bra,
och sedan går det av bara farten att tala om
en tveksam metod.

Bertil Molde pekar i sin språkspalt på att engelskan använder doubtful i bägge betydelserna, både 'tveksam' (om person) och 'tvivelaktig'. Dels visar detta på ordens semantiska likhet, dels kan bruket i engelskan direkt ha påverkat den svenska användningen av tveksam.

Själv tror jag på ytterligare en faktor, och det är den starka bibetydelse av skum och suspekt som ligger i ordet tvivelaktig. En tvivelaktig figur med tvivelaktig vandel använder tvivelaktiga metoder, och då innebär det nog inte bara att det är fråga om metoder som vi kan tvivla på eller tveka inför, utan de är otvivelaktigt moraliskt suspekta. På det viset har tvivelaktig fått en stämpel på sig som gör att många tvekar att använda det och hellre tar till tveksam.

Att utvecklingen sedan går vidare och också tveksam enligt Svensk ordbok i vardagligt språkbruk kan ha betydelsen 'moraliskt tvivelaktig', det visar bara hur bångstyrigt språket är.

Konklusionen blir alltså att vi inte längre kan fördöma den opersonliga användningen av tveksam om något som är osäkert eller kan betvivlas, alltså i fall då tidigare bara tvivelaktig kunde användas. Men självfallet är man alltid på säkraste sidan om man använder orden på det sätt som av gammalt har varit det riktiga. Det finns fortfarande många som anser det nya bruket av tveksam vara i hög grad tvivelaktigt. Och uttrycken utan tvekan och utan tvivel bör vi försöka hålla isär.

Mikael Reuter