Högakta och respektera

Reuters ruta 8/9 1989

Håller det inte på att gå något av inflation i ordet högakta? För mig i alla fall betyder det att känna djup beundran eller vördnad för, men nu ser man det i finlandssvenskt tidningsspråk i en betydelse som verkar främmande. Ta följande exempel:
För ett par veckor sedan dömdes en kommunalpolitiker för misshandel av en partikollega. Han kallade processen politisk hetsjakt och sade sig överklaga domen. Sedan citerades han så här: "Jag högaktar rättens beslut också om jag inte kan förstå det. Jag vet själv att jag är oskyldig."
En annan notis handlade om ordföranden för riksdagens utrikesutskott som ganska tydligt var sur över att partiledningen motsatte sig att utskottet skulle besöka Pretoria. Ändå sades han ha sagt "Jag högaktar partiordförande Paasios åsikt om att vi inte ska besöka Pretoria."
I ingetdera fallet verkar det ha varit fråga om någon högaktning.
Högaktningsfull läsare

Att högakta betyder att hysa stor aktning eller vördnad för eller att högt värdera eller uppskatta. Om man högaktar någons åsikt innebär det alltså att man finner den beundransvärd och sannolikt moraliskt högtstående. Den som högaktar rättens beslut finner det antagligen ovanligt rakryggat och rättvist.

Någon sådan högaktning har de citerade personerna av allt att döma inte känt.

För att förstå användningen av högakta i dessa fall är vi tvungna att rekonstruera vilket uttryck personerna i fråga kan antas ha använt på finska – för på finska har de naturligtvis uttalat sig. Där är svaret ganska givet: de har använt verbet kunnioittaa.

Nu är det så att kunnioittaa till sin grundbetydelse betyder just ’högakta, värdera’. Men det har också en särskild bibetydelse som framgår av uttryck som kunnioittaa lakia, kunnioittaa laillista järjestystä. Här behöver det ju inte vara fråga om att man högaktar lag och ordning, utan egentligen bara att man inte bryter mot dem.

I fall som dessa använder vi på svenska ett ord som är nästan synonymt med högakta, nämligen respektera. Att respektera en människa är ofta detsamma som att högakta henne, men man kan bra se sig tvungen att respektera t.ex. fartgränserna utan att hysa någon större högaktning för dem. Likaså hör det till god ton att man respekterar en avlidens sista önskan även om man inte uppskattar den särskilt högt.

Det som kommunalpolitikern och utskottsordföranden avsåg var alltså uppenbarligen att de respekterade rättens beslut och partiordförandens åsikt, eller helt enkelt att de fann sig i besluten.

Exemplet visar hur lätt det går att slentrianmässigt fastna för en enda standardöversättning av ett ord, också när sammanhanget skulle kräva ett annat, nästan men inte helt synonymt, ord på svenska. Det är samma fenomen som när skede har blivit den dominerande standardöversättningen av finskans vaihe, och trängt ut ord som stadium, fas, moment.

På tal om högakta och högaktning vill jag slutligen nämna de avslutande brevfraserna Högaktningsfullt och Med utmärkt högaktning. Så har man ju brukat avsluta brev till okända personer eller personer som man inte känner närmare, liksom också brev mellan myndigheter och enskilda. På finska skriver man i motsvarande fall kunnioittavasti.

De här fraserna börjar emellertid kännas allt stelare på svenska. I ökande grad ersätts de numera av frasen Med vänlig hälsning, som i dagens läge kan anses vara helt neutral och normal också i skrivelser till eller från myndigheter. Det finns ingenting som hindrar att myndigheter och enskilda visar varandra lite vänlighet och ger en smula avkall på den högtidliga högaktningen.

Mikael Reuter