Många och mycket

Reuters ruta 21/7 1989

Vart har ordet många tagit vägen? Jag har tyckt mig märka att mycket allt oftare har ersatt många, också i fall där jag tycker att många skulle passa bättre. Här är några exempel ur tidningspressen:
”I fortsättningen kommer jag att akta mig för att skriva för mycket böcker.”
”Överlag gör NN mycket teaterkläder, ...”
”(testning av kosmetika) konsumerar mycket försöksdjur.”
”Mycket abborre och gädda har redan stigit upp mot sina lekplatser.”
I.E., Helsingfors

Huvudregeln för användning av många och mycket är att många används om något räknebart och mycket om ämnesnamn, kollektiv osv. Enligt den regeln talar man alltså om många människor och många kakor men om mycket folk och mycket kaffe.

Men gränsen för vad som upplevs som ämnesnamn, kollektiv osv. är flytande. Att ett ord står i pluralis behöver inte betyda att det inte kan föregås av mycket: vi säger ju mycket pengar, medan ”många pengar” måste ses som en skämtsam danism. Här tänker man ju inte heller på de enskilda slantarna eller sedlarna, utan på den sammanlagda summan.

Helt naturligt är det också att använda mycket i uttryck som
det var mycket människor i rörelse i stan i dag;
det var mycket bilar på torget.
Också i detta fall betraktar vi människorna och bilarna som ett slags obestämd mängd. Jag tror för övrigt att mycket människor och mycket bilar för de flesta svensktalande uppfattas som en större mängd än många människor och många bilar.

De exempel som frågaren nämner är alla sådana att mycket kan accepteras. I ett par av fallen är det väl nästan omöjligt att tänka sig många. Både kläder och abborre och gädda uppfattas här som kollektiv, och om man i stället skriver många kläder och många abborrar och gäddor förändras aspekten och man ser till de enskilda individerna.

Observera att abborre och gädda här används i singularis på samma sätt som kollektiv av typen fisk, svamp, älg i uttryck som rensa fisk, plocka svamp, jaga älg. Den som är ute och plockar svampar gör det för att han på något sätt är intresserad av de enskilda exemplaren, och säger någon att han tänker jaga älgar så låter det snarast som om han hade tänkt schasa bort dem från åkern.

Jämför också att skillnaden mellan många och mycket i sådana fall motsvaras av alla och all:
jag har rensat all svampen
men
jag har rensat alla svamparna.

Exemplet med mycket böcker är intressant. I normala fall skulle jag inte tveka att rekommendera många böcker som det mest korrekta uttryckssättet. Här tror jag emellertid att användningen av mycket är överlagd. Den intervjuade vill uppenbarligen inte bara tala om antalet böcker som han eller hon eventuellt kommer att skriva, utan meningen har en bibetydelse av ’jag tänker akta mig för att alltför mycket ägna mig åt att skriva böcker’.

Slutligen har vi exemplet med försöksdjur, där många kanske hade varit på sin plats. Men också här har mycket den funktionen att man ser försöksdjuren som ett kollektiv, inte som enskilda individer.

Efter allt detta försvar för mycket som bestämning till ord i pluralis vill jag i varje fall säga att jag i sak håller med frågaren. Grundregeln är att vi skall använda många när det är fråga om ett större antal räknebara föremål eller individer. Mycket skall användas bara när det är särskilt motiverat och har en funktion i sammanhanget.

Mikael Reuter