Förskjuten betydelse

Reuters ruta 2/9 1988

I Hbl ingick för en tid sedan en artikel som innehöll följande mening:
”Uronen är skeptisk ifall den nya konkurrenslagstiftningen som träder i kraft i oktober leder till billigare matpriser.” Det är väl inte fråga om korrekt bruk av ordet ”ifall”?
M.N., Vanda

Det är ganska klart att det är något som har gått snett i den meningen. Och som så ofta i motsvarande fall är det inte bara fråga om ett enda ord som är oriktigt använt, utan flera saker samverkar till att göra meningen misslyckad. Användningen av ifall är i och för sig diskutabel, men framför allt är det konstruktionen med skeptisk som är vilseledande.

Låt oss i varje fall börja med ifall.

Ordet ifall svarar i första hand mot om i betydelsen ’såvida, i det fall att, för den händelse att’. I mycket vardagligt språk har det emellertid skett en betydelseförskjutning så att ifall ibland kan användas också i betydelsen ’huruvida’. Svensk handordbok (från senare hälften av 1960-talet) ger exemplet ”han frågade mig ifall jag ville”.

I sakliga och stilistiskt neutrala texter är det i varje fall skäl att undvika ifall i betydelsen ’huruvida’, eftersom det kan finnas risk för missförstånd och feltolkning.

Till saken hör ytterligare att ifall också i sin egentliga betydelse är ett ganska vardagligt ord, vilket vi kanske inte har så stark känsla för i Finland. Det har visat sig att ordet är vad man brukar kalla en statistisk finlandism, inte minst i myndighetstexter. I sådana förekommer det ofta hos oss, men nästan inte alls i Sverige, där man normalt använder det enkla och stilistiskt neutrala om.

Kan det vara så att vi i Finland tycker att om är alltför kort och enkelt för den fina byråkratsvenskan, och i stället använder det lite längre ifall, omedvetna om att det i Sverige betraktas som vardagligt och talspråkligt?

Men tillbaka till exempelmeningen. Det som gör att ifall här känns särskilt olämpligt är användningen av skeptisk. Man kan vara skeptisk till något, mot något eller i fråga om något, men det går inte att på detta sätt låta skeptisk följas direkt av en om-sats. Som meningen nu ser ut väntar man sig att den betyder ”Om den nya konkurrenslagstiftningen --- leder till resultat, är Uronen skeptisk”.

Redan ett litet till efter skeptisk och ett byte av ifall mot om eller det något föråldrade huruvida hade gjort meningen lite klarare. Men helst bör den nog skrivas om helt, t.ex. så här: Uronen är skeptisk i fråga om den nya konkurrenslagstiftningen, som träder i kraft i oktober, och betvivlar att den kommer att leda till billigare matpriser.

***

Vill Ni vara snäll och ge en kommentar till uttrycket ”definitivt” i följande meningar. De skorrar i mina 70-åriga finlandssvenska/danska öron. Ännu har jag inte träffat på ”definitivt” i detta sammanhang här i Danmark.
”De finländska seglare som skall delta i OS-regattan --- kommer enligt tränaren Georg Tallberg definitivt inte att åka i väg som turister.”
”... dagens medelålders och unga människor, vilka definitivt inte hört något om detta i grundskolan ...”
”De glada kåserierna --- kunde lämpligen kompletteras t.ex. med någon definitivt saklig --- Rompresentation.”
S.F., Frederiksberg, Danmark

Den ursprungliga betydelsen av definitivt i svenskan är ’slutgiltigt, avgjort’: lämna definitivt besked, vägra definitivt, fatta definitivt beslut. Men redan på 1950-talet började betydelsen ’absolut’ vinna insteg i svenskan under inflytande av engelskans definitely (boken Nyord i svenskan har ett belägg från 1953). Ett bevis på detta ser vi också i Svensk handordbok, som på 1960-talet skriver ”Ordet bör ej användas i bet. absolut: han är absolut (ej: definitivt) inte någon vän av kompromisser.

Sådana varningar i språkliga handböcker leder dess värre sällan till bestående resultat. Betydelselånet från engelskan har, för att ta till en annan anglicism, kommit för att stanna. I Svensk ordbok från 1986 anges också betydelsen ’absolut, verkligen’, visserligen med tillägget ”vard.”. Som exempel ges meningen ”boken är definitivt ingen forskarbragd”. De citerade meningarna är exempel på samma nya betydelse, men åtminstone i de två sista är bruket av ”definitivt” i mitt tycke fortfarande påfallande.

Motsvarande betydelseförskjutning har enligt nyordsboken skett också i danskan och norskan. Våra språk innehåller i själva verket i dag rätt många ord där betydelsen har förskjutits eller vidgats under inflytande av framför allt engelskan – ett ofta nämnt exempel är romans med den nya betydelsen ’kärlekshistoria’.

Mikael Reuter