Tarra-fabrik??

Reuters ruta 7/10 1988

”Ny tarra-fabrik byggs i Frankrike”
Ovanstående rubrik fanns i Hbl 9.9.1988. I texten under rubriken nämndes självhäftande papper, självhäftande laminat och laminatlinje.
Vad är en ”tarra-fabrik”?
H.W.W., Vasa

Vad en ”tarra-fabrik” är exakt vet jag lika lite som frågaren, men säkert är att ordet inte är svenska. Det måste vara fråga om ett ovanligt svårt olycksfall i arbetet när ett sådant direkt finskt ord kommer in en i en rubrik i Hbl.

Själva notisen ger ju en viss vägledning: uppenbarligen är det fråga om en fabrik som tillverkar självhäftande papper och/eller självhäftande laminat, alltså ett material som sannolikt åtminstone delvis används för framställning av klistermärken och självhäftande etiketter.

Man kan förstå rubriksättarens bryderi. ”Fabrik för självhäftande laminat” är ju betydligt längre än ”tarra-fabrik”. Men i detta fall håller ett sådant argument inte – vi kan ju inte börja välja rubrikspråk enligt ordens längd i olika språk. En lösning hade väl varit att tala om laminatfabrik på samma sätt som det i notisen talas om laminatlinje, även om det inte var fråga om laminat i allmänhet utan just självhäftande laminat. Rubriken behöver självfallet inte täcka hela innehållet i notisen.

Att ”tarra” har blivit ett vanligt lånord i finlandssvenskt talspråk kan vi naturligtvis inte sticka under stol med – det kan väl snart hänföras till samma klass som ”juttu” och ”puukko”. Men steget är långt från slarvigt Helsingforstalspråk till tryckta texter, och i de senare hör sådana finska citatlån inte hemma.

Finskans ”tarra” i den vanligaste betydelsen motsvaras på svenska av klistermärke eller dekal. Av dem rekommenderar den svenska språkvården i Finland i första hand det helsvenska och till betydelsen genomskinliga klistermärke, ett ord som för övrigt har direkta motsvarigheter också på danska och norska. I Sverige är dekal kanske något vanligare, men det känns främmande för många inte minst i Finland. Och på pärmen till Kalle Anka brukar det talas om klistermärken!

Sedan finns det ju en massa finska sammansättningar på tarra-. ”Tarraetiketti” motsvaras av självhäftande etikett och ”osoitetarra” av adressetikett. ”Tarrataulu” är flanelltavla eller kardborrtavla och ”tarranauha” är kardborrband. Vad man skall kalla ”tarralenkkarit” är inte en så lätt fråga. Närmast skulle det väl vara ”joggningsskor med kardborrknäppning”, men det är kanske förståeligt om barnen i dagis förfaller till att säga ”tarralänkare” också på svenska.

Det sistnämnda illustrerar förresten en intressant sak. Att vi har ett behov av ett sådant ord beror förstås på att vi har det finska begreppet som förebild. I Sverige tycks man inte uppfatta det som ett centralt begrepp; där skulle man väl bara tala om att skorna har kardborrknäppning eller något liknande.

***

Har vi något ord i svenskan för det finska ”valomerkki”???
Spörjande finlandssvensk

Nej, någon direkt motsvarighet har vi inte. Naturligtvis kunde vi tala om ljussignal, men det väcker knappast samma associationer. ”Nyt tuli valomerkki” motsvaras närmast av ”nu är det stängningsdags”. Det är åter ett exempel på att något som är ett fast begrepp på finska inte behöver vara det på svenska.

Mikael Reuter