Utbilda, undervisa och skola

Reuters ruta 3/6 1988

Man behöver bara läsa Hbl en vecka för att stöta på flera fall där skola och skolning används synonymt med undervisa, undervisning. Jag finner detta vara fel. Visst betyder väl skola fortfarande att utbilda, dressera, omplantera, men inte att undervisa? Borde man inte göra skillnad mellan att skola en hund eller en växt och att undervisa? Om inte, får man väl snart höra att ett av våra ministerier döpts om till Skolningsministeriet?
A.C., Helsingfors

Verbet skola och framför allt verbalsubstantivet skolning tycks höra till de felanvända ord i finlandssvenskan som är svårast att komma åt. Tydligen är kopplingen mellan finskans kouluttaa och svenskans skola så stark att det är svårt att se de begränsningar som gäller användningen av skola i svenskan. T.o.m. den gängse finsk-svenska ordboken ger utan restriktioner skola som första alternativ vid uppslagsordet kouluttaa.

Verbet skola och avledningen skolning används alltså i första hand i stället för utbilda och utbildning, inte i stället för undervisa och undervisning (fi. opettaa, opetus).

De restriktioner som gäller användningen av skola är mångbottnade. Som fristående verb används det över huvud taget sällan annat än i participformen skolad. Däremot ingår det i ett antal sammansättningar, främst omskola och inskola.

De enda fall där det enkla skola används i alla verbformer (bortsett från specialbetydelsen skola plantor) är strängt taget i betydelsen ’träna, dressera’. Med lätt överdrift kan man säga att det bara är hundar, hästar och soldater som skolas. Tänkbart är emellertid också att tala om att skola folk för vissa specialuppgifter (t.ex. skola någon till börsmäklare).

Participformen skolad i betydelsen ’metodiskt utbildad’ har som sagt en större utbredning i svenskan, och vanligen då med en bestämning som anger vilket specialområde det är fråga om: naturvetenskapligt skolad, skolad i retorik, en skolad arkeolog. Skolad används i sådana fall för att ange att det inte är fråga om en amatör eller en naturbegåvning utan utbildning på området.

Ett gott råd är i varje fall att vid minsta tvekan hellre använda utbilda. Det är praktiskt taget alltid användbart så fort det är fråga om människor: man kan utbilda både soldater och filosofie doktorer.

Liknande restriktioner – delvis ännu starkare – gäller substantivet skolning. Det används visserligen i vissa fall i en betydelse som ibland närmar sig ’bildning’ eller ’allmänbildning’ men ibland också ’metodisk specialutbildning’ – vi kan tala om t.ex. klassisk skolning och vetenskaplig skolning och vi kan säga att någon har brist på skolning eller har fått teknisk skolning.

Men i den allmänna betydelsen ’utbildning’ bör skolning inte användas. Det heter alltså t.ex. yrkesutbildning, personalutbildning, utbildningscentral och utbildningslokaler eller kurslokaler (inte ”skolningsutrymmen”).

Ett särskilt misslyckat men alltför ofta använt ord är ”skolningstillfälle” – dubbelt olämpligt eftersom det också innehåller ett felanvänt ”tillfälle”. I bakgrunden har vi naturligtvis det finska ordet koulutustilaisuus, som i nio fall av tio rätt och slätt kan översättas med kurs. I det tionde fallet får man antingen konkretisera (föreläsning, seminarium) eller omskriva med utbildningsarrangemang eller något annat fint ord.

Undervisning är i sin tur bara en komponent inom utbildningen. Undervisning är det som läraren sysslar med inför eleverna (eller åtminstone som det är meningen att han skall syssla med). I utbildningen ingår också annat – bl.a. läsning av kurslitteratur, gruppövningar och annat självständigt elevarbete. Man kunde gott tänka sig att undervisningsministeriet i stället hette utbildningsministeriet (jfr utbildningsdepartementet i Sverige), men självfallet inte ”skolningsministeriet”.

En synonym till undervisa är lära. Men det är tvetydigt genom att det också kan ha betydelsen ’lära sig’ (jfr talesättet ”man lär så länge man lever” och travesteringen ”man lär så länge man har elever”). Därför används det huvudsakligen med personobjekt: hon lärde honom att cykla, han lärde oss fonetik.

Det är alltså mindre lämpligt att säga t.ex. ”hon lär engelska vid universitetet” – säg i stället ”hon undervisar i engelska vid universitetet” (eller ”hon läser engelska vid universitetet”, om så avses). I vissa fall går det också bra med lära ut: hon lär ut grunderna i judo och karate på arbetarinstitutet.

Mikael Reuter