Tillträda tjänst i skyddsrum

Reuters ruta 29/4 1988

I platsannonser står det ofta att man skall ”ta emot” en tjänst t.ex. före ett visst datum. Är det detsamma som tillträda? I Finland uppmanas man att rikta en ansökan t.ex. till en styrelse, medan man i Sverige ställer en ansökan. Är bägge uttrycken gångbara? Och vad är skillnaden mellan att söka och att ansöka när det gäller t.ex. tjänster?
Sökande

Det låter otvivelaktigt lite underligt att tala om att ”ta emot” en tjänst – det verkar på något sätt som om man tog emot den på nåder eftersom man blir erbjuden den, inte som om man hade sökt den. Bakom uttrycket ligger finskans ”ottaa vastaan”, som alltså i detta fall motsvaras av det svenska tillträda.

Det svenska ”tillträda en tjänst” kan i vissa sammanhang också översättas med det mer formella ”astua virkaan”, men detta hindrar förstås inte att också ”ottaa vastaan” översätts med tillträda.

Det är riktigt att det i platsannonser i Finland vanligen står att ansökan skall ”riktas” t.ex. till styrelsen eller direktionen och sändas in till förvaltningsbyrån eller någon liknande plats. Jag tycker inte att den formuleringen kan anses vara felaktig, även om man i Sverige i motsvarande fall ”ställer” ansökan till styrelsen.

En liknande användning av rikta har vi i uttryck som ”rikta en fråga” eller ”rikta en uppmaning” till någon. Rikta anger alltså den egentliga adressaten, även om ansökan i detta fall rent fysiskt lämnas eller skickas någon annanstans.

Att söka en tjänst (eller ett stipendium, tjänstledighet etc.) är detsamma som att ansöka om en tjänst. Av dem är det enkla söka (utan preposition) klart att föredra i ledig svenska. Och eftersom vi skall sträva efter att använda ledig svenska också i formella sammanhang, finns det sällan någon orsak att hålla fast vid uttrycket ”ansöka om”.

***

Jag har flera gånger på sistone hört både journalister och politiker i radion tala om att man skall bygga ett ”befolkningsskydd” som skall användas som t.ex. sporthall. Är det inte snarare ”bombskydd” som avses?
Bombsäker

Det stämmer att ”befolkningsskydd” är fel ord i den här betydelsen, men inte heller ”bombskydd” är det rätta, eftersom det inte bara är mot bomber som vi kan behöva skydda oss. Den rätta termen är skyddsrum.

Det är i och för sig förståeligt att det inte alltid är så lätt att hålla i sär de finska orden ”väestönsuoja” (skyddsrum) och ”väestönsuojelu”, som i Finland kallas befolkningsskydd och i Sverige civilförsvar. De senare orden avser alltså en försvarsorganisation som har till uppgift att skydda den civila befolkningen.

En del av detta befolkningsskydd var det som under kriget kallades luftskydd, alltså skydd mot luftangrepp. Den termen skall alltså inte användas för det moderna begreppet luftvård, som innebär åtgärder för att minska luftföroreningarna.

***

Det har på senare tid kommit in en hel del frågor om sådant som redan tidigare har behandlats i rutan. De har bl.a. gällt ordet kvinnopräst (som är helt acceptabelt), maskulina former av typen den berömde dirigenten (som rekommenderas när det är fråga om en man), uttrycket hoppa barbi (som är av okänt ursprung men möjligen kan sammanställas med danskans ”hoppe paradis”), uttryckstypen ”Två år sedan ...” (som på svenska bör ha ett ”för” framför sig, alltså För två år sedan) och ordet tjugohundratalet (som rekommenderas).

Min strävan är att inte i detalj ta upp sådana frågor som har behandlats under de närmaste åren, så dylika frågor får än så länge anstå.

Däremot har det på sistone rått en viss brist på nya, fräscha och intressanta frågor. Grip alltså med friskt mod till pennan eller skrivmaskinen! Men undvik gärna sådant som är blott och bart klagomål över våra usla journalister, om det inte kan anses ha allmänt intresse.

Mikael Reuter